ANNORLUNDA FÖRFATTARBESÖK - I POLEN

Jo, jag fick en oväntad inbjudan från Polen att hålla tal på en kvinnokongress i Poznan med anledning av mina böcker Demokratihandboken och Lilla Feministboken som kommit ut i Polen.

Läs min reserapport och talet jag höll på min hemsida.

Utdrag ur talet:

"I grew up during the cold war, and I remember how troubled and scared the adults were. It is natural to try to protect your kids from the more difficult parts of life, we want them to have a happy childhood. When I got kids of my own, I decided to try to explain everything they wondered about, because I think that the world seems less scary, if you understand more of it. Even things that are as horrible as war and famine, torture and evil, things you can never understand or explain." Vill du läsa hela?

 

Vid pennan: Sassa Buregren

 

Författarbesök: föreläsning eller föreställning?

Jag har gjort flera föreläsningar (på högstadium och gymnasium) baserade på min ungdomsroman, Punkindustriell hårdrockare med attityd, då jag varvat läsning ur boken med berättelser om min egen tonårstid och om hur boken och dess karaktärer kom till. Nu kände jag att det var dags för något annorlunda. En författarföreställning.

I ett tidigare inlägg skrev ju Monica Häägg om hur hennes ungdomsroman förvandlades till en teaterpjäs. Jag drog nytta av min erfarenhet som estradpoet och bestämde mig för att gestalta tre olika sidor av mig själv och mitt skrivande. En av de sidorna var Amanda, huvudpersonen i ovan nämnda bok.

Läs mer i Louises blogg:

Louise Halvardsson

Vem är Myras pappa? En liten berättelse om skrivprocessen.

Jag har gett ut en bok hösten 2013 som heter Vem är Myras pappa.

Idèn till boken föddes när jag var och klippte mig och jag och frisören pratade om allt möjligt, som hur livet kan bli.

Här inne föddes Myras biologiska pappa i mitt huvud. Tyvärr har den här frisersalongen alldeles nyligen blivit nerlagd.

Jag fick upp en bild av en man som tillbringat det mesta av sitt liv på kriminalvårdsanstalt. Mannen som heter Kjell har under sin senaste vistelse på kriminalvårdsanstalt uppnått en viss drogfrihet och börjat fundera över sitt liv. Kjell sörjer en flickvän som dog av sitt missbruk för många år sedan. Strax innan sin död födde hon sitt och Kjells gemensamma barn. Kjell funderar mycket över hur det skulle varit om de kunnat hålla sig drogfria och om de haft barnet kvar och blivit en familj.

Nu blev det inte så. Efter flickvännens död kunde inte Kjell hålla sig borta från droger och kriminalitet. Han gick med på att adoptera bort sitt barn för att han själv visste att han inte förmådde att vara förälder.

Precis innan boken börjar grubblar Kjell mycket över att han har en dotter som snart närmar sig tonåren. Tanken på dottern lämnar honom ingen ro. Kjell letar upp dotterns adress.

Boken börjar med att den snart tolvåriga dottern Myra får ett brev från sin biologiska pappa Kjell.

 

Brevet vänder upp och ner på Myras värld. Hon har det bra hos sina adoptivföräldrar, men hon har aldrig vetat att hon är adopterad. Familjen hon lever i har alltid varit självklar för henne.

Det blir också en svår tid för Kjell. Han får till ett möte med Myra. Men han har inte riktigt tänkt sig in i vilka frågor en snart tolvårig flicka kan ställa. Frågorna väcker mycket svåra känslor inom honom. Myra är också smärtsamt lik sin mamma, Kjells döda flickvän. Det väcker ännu mer saknad och tomhet i Kjell.

Dessutom är det inte alls säkert att Myra vill träffa honom mer.

Till på råga på allt överger jag som författare Kjell.

Kanske kan man rent av säga att jag överger honom helt och hållet.

I boken är det bara Myras röst som hörs. Det är hennes perspektiv jag väljer.

Illustrationerna har Lisa Kleinschmidt gjort. Hon har illustrerat Myra precis så som Myra är allra längst inne.

Inger Granberg

Jag spelar min roll - bok - teater

Min senaste ungdomsroman heter ”Jag spelar min roll”. Den utkom i augusti och handlar om flickan Elvira, som är väldigt mobbad. Hon går sista året i grundskolan och har levt alla åren, från första klass, som utfryst, som om hon inte existerar. I boken hör hon en röst som ropar, en röst som ber henne att komma. Elvira tar bussen till skogen, till den plats vid en sjö, där Josefina Andersdotter bodde för mer än hundra år sedan. Sömmerskan som talade med skogens väsen och trädens andar. Josefina berättar sin historia som innehåller både kärlek och sorg. De båda kvinnorna flätas samman och blir som en enda person. Elviras enda frizon är skolans bibliotek och där möter hon också en ängel som gör att allt till slut förändras.

Texten till romanen skrev jag förra hösten. Några månader senare fick jag erbjudande om att arbeta med ett teaterprojekt. Jag har under många år, innan jag började skriva böcker, arbetat med teater. Efter en tids funderande bestämde jag mig för att tacka ja. Det har betytt ett år med en helt annan inriktning i mitt liv. Skrivandet har jag fått lägga på hyllan, dock inte helt och hållet. Jag bestämde mig i ett tidigt skede att använda bokens text och skriva ett manus. Deltagarna i projektet fick improvisera och prova texterna på golvet. I mars startade repetitionerna och i lördags var det premiär för ”Jag spelar min roll” med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset i Halmstad. I pjäsen medverkar tolv skådespelare, mycket musik, sång, projicerade foto och filmer. Under resans gång har vi varit i skogsmiljö och filmat och fotat.

Det är fantastiskt att få vara med om ett skapande som sträcker sig ända från det skrivna ordet och fram till musikkomponerande och gestaltande på scen. En helhetsprocess som uppslukar all tid och allt liv under de månader den pågår. Men, vilken resa! Jag är så glad för att jag återigen klev in i teaterns värld och fick möjlighet att regissera och producera en föreställning. Nu kryper jag tillbaka till mitt ensamma liv som författare.

Föreställningen spelas ytterligare en gång 22 november kl.19:00.

Monika Häägg

Minirapport från Närproducerat

Årets Närproducerat ägde rum i fredags, en författardag och utbudsdag som Kultur i Väst anordnar i samarbete med BarnBoksNätet och några fler*. Medverkande författare från BarnBoksNätet var Henri Gylander, Erika Hedman (vars bok du ser här ovan) och Christin Ljungqvist - som presenterade sig och sina böcker. Jätteintressant och spännande! Intressant var också Örjan Hellströms (från Kultur i Väst) inslag om e-böcker, kring allt det nya som händer på den fronten. 

Vi kunde även ta del av Klara Perssons tankar och process kring sina böckers tillblivelser, bland annat den här. Och inte minst, huvudtalaren Ulf Stark!** Hans mycket varma och initierade fördragstext kring högläsning och annat, kommer att publiceras i höst i en skrift från Centrum för Barnkulturforskning. Håll utkik!

Missade du dem och denna dag? Då kan du trösta dig med att läsa deras böcker. Eller varför inte önska eller boka dem för författarbesök till din skola eller ditt bibliotek? Så kan fler ta del av deras kloka och spännande tankar. Och vi får väl hoppas på en Närproducerat 2014 också?

Jag var så glad att jag kunde vara där och lyssna, tack alla!
/Ingela Jonasson
medlem och sammankallande i BarnBoksNätet


*Författardagen Närproducerat är ett återkommande arrangemang i samarbete mellan Kultur i Väst, BarnBoksNätet, Författarcentrum Väst, Stadsbiblioteket i Göteborg och Skolbibliotekscentralen i Göteborg.

** Ulf Starks rika produktion genom åren finns spridd på en mängd förlag, du kan titta här, här, här och här. Till exempel. Och missa inte en av hans nyaste, tillsammans med Sara Gimbergsson.

Lite paus

Ja, vi samlar nya krafter och har bloggpaus. Titta gärna runt i arkivet så länge, eller låt dig inspireras av Sara Elgeholms brev här nedan.
Och varmt välkomna tillbaka i oktober, då finns det nytt att läsa här!

En helt ny människa

När jag skriver detta är det den 25 februari 2013, min lillebror Hasses trettioårsdag. För de flesta innebär ju bemärkelsedagen ifråga att det var för trettio år sedan man lämnade livmodern för att, rimmande nog, inleda ett liv på Jorden. Men för min brors del innebär dagen mer än så. Han fick nämligen uppleva livets två största mirakel under loppet av endast tretton minuter: Födelsen och Döden. Det var ett genetiskt syndrom som var orsaken till hans hastiga bortgång, och som kom att drabba ytterligare två, och därmed alla, av mina syskon inom loppet av några år.  

Hur uppfattar ett litet barn - till exempel en treårig pojke som jag själv var för trettio år sedan - något så ytterst ofattbart som livets tillkomst respektive slut, när de dessutom äger rum så ytterst nära inpå varandra? Vilka känslor väcks, vilka frågor ställs, vilka uttryck uppstår? Det var dessa saker jag ville utforska i min första självbiografiska seriebok, En helt ny människa.

Boktips från arkivet

Var med familjen i Köpenhamn en långhelg nyss och jag packade Lotta Olssons &Maria Nilsson Thores "Konstiga djur" i kappsäcken. Det gjorde jag rätt i. Ihopträngda i ett litet danskt hotellrum högläste vi oss igenom boken till stort nöje för såväl 9-, 11- som 48-åringar.

Jättemyrsloken känner sig ledsen. Alla säger att han är så konstig. Hasselmusen tröstar med orden:

- Se på mig! Jag är inte konstig alls, och hur roligt är det?

Detta muntrar upp jättemyrsloken så till den grad att han bestämmer sig för att ordna en tävling: Vem är konstigast?



Konstiga djur av Lotta Olsson & Maria Nilsson Thore (Bonnier Carlsen) är underfundig i både text och bild från första början, men när anmälningarna med motiveringar börjar trilla in blir det dessutom riktigt, riktigt roligt.

Jag älskar det egensinniga uttrycket hos vart och ett av de djur som får uttala sig, från nakenhundens rörande, rara vers, till de bombastiska myrornas utvidgade upprepningar av ord som marsherar över sidan. Och en absolut favorit är dagsländan som trots sitt konstigt korta liv inte klagar alls, utan ber juryn skicka priset till barnen,eller barnbarnen, eller barnbarnsbarnen. Och tillägger Carpe Diem! 

Här är det humor och djupt allvar vart man ser och alldeles samtidigt.

Lotta Olsson ger varje djur ett individuellt (utom myrorna då som hävdar "En för alla! Alla för en!") och mycket personligt uttryck. Maria Nilsson Thore fångar dem i sina bilder.

Augustjuryns motivering till nomineringen lyder: "Faktion möter fabel i en humoristisk drift med tävlingssamhället. Klockrena nonsensdiskussioner om normalitet ackompanjeras av oemotståndliga illustrationer där minsta bär har karaktär."

En mumsig bok är det. Både texten och bilderna. I synnerhet både texten och bilderna, som hasselmusen skulle säga. Jättemumsig. Lika mumsig som vinnarkakan ska bli. Eller vinnarkakorna. För det är ju så det måste gå när jättemyrsloken kommer på att alla vinner, för alla är konstigast.

Det är en berättelse som passar alla från 5 och uppåt. Det är ju bara att titta in i vilket klassrum som helst. Ettor eller åttor. Eller se sig omkring på bussen, i affären eller på kontoret. Oj, vad vi undrar ifall vi är lite konstiga ibland. Var lugn! Det är vi.

Grattis till oss allihop!

/Kerstin Lundberg Hahn

PS! Läs recensioner av Sverker Lenas i DN och Åsa Warnqvist i SvD.

Sommar

Nu är det sommar igen! Vi i bloggredaktionen lyfter fram och visar en del av de intressanta inlägg som finns här på bloggen. Gå gärna in i bloggarkivet och leta upp det som du tycker är spännande. Varsågoda!

Jag tittar på bilder, alla möjliga, mest barnboksbilder, lite grafisk design och ibland illustration. Det är fantastiskt hur många det finns som håller på med just bild och hur skickliga de är.

Just nu ska jag börja med att färdigställa bilder till en bok och då tittar jag som mest. Mycket på hur andra löst sina bilder teknikmässigt, vilken slags färg de använt, vilka nyanser. Hur löser andra kompositioner, hur gör de för att karaktärerna ska bli så uttrycksfulla som möjligt. Finns det bättre sätt att kommunicera med läsaren än vad jag tidigare funnit. Funderingar och frågor som jag får svar på genom att just titta. Jag söker referensbilder.

När jag hittar något som jag tycker om suger det till i magen och jag blir sprallig som ett barn full av inspiration och vill genast börja jobba!

Man kan ju tro att det skulle bli kopiering och efterapning av detta? Nej, man är sig själv närmast, alla bär vi på olika erfarenheter, tycken och smak. Det blir alltid något nytt!

Jag vill visa vad som inspirerar mig just nu!

Ett spännande projekt håller Siri Ahmed Backström och Kyuhyung Cho på med!

© Siri Ahmed Backström och Kyuhyung Cho

"Moon Cookie - an artists´ book collaboration between Siri Ahmed Backström och Kyuhyung Cho. With the starting point of a story Kyuhyung wrotw, we made a layout together, but two individual set of drawings. These were screenprinted on top of each other - Kyuhyung´s in blue, Siri´s in red."

Här kan ni se Moon Cookie som en filmad artist´s book. 

En fransk illustratör Marie Caudry. Hon är spännande på många sätt. Och hon jobbar för hand i kombination med datorn på ett bra sätt. Jag gillar hennes barnböcker mest men hennes illustrationer är också väldigt spännande.

Recension: Som om jag frågat

Världen har kommit ganska långt! Det är min utandning när jag lägger ifrån mig Som om jag frågat av Johanna Lindbäck. Boken beskriver John och hans liv under en period då hans föräldrars relation förändras. Varma relationer och kloka funderingar bygger upp berättelsen.

I Johns klass finns två störiga homofober. De är ett problem för lärarna och för klasskamraterna. Men klasskamraterna är nära en lösning – de driver med homofobin hos personerna och fram växer en social miljö som jag tror är själva lösningen på homofobin. Ondska handlar inte om enskilda människors handlingar utan gruppens likgiltiga tystnad – här skriver Lindbäck fram en grupp som visserligen är rädda, och ganska tysta, men som långsamt odlar fram en motbesvärjande ironi som får mig att känna: det kommer lösa sig!