Apropå debatten om barnbokens möjligheter och begränsningar (Repris)

Ingrid Granberg skrev tidigare i våras om barnbokens möjlighet och om att ha kontakt med sin egen barndom

Jag funderar vidare över samtalen i förrgår om barnbokens begränsningar och möjligheter.

 Jag tror att barnboken har många fler möjligheter än begränsningar. När man illustrerar och skriver för barn tror jag dels att det är nödvändigt att ha kontakt med barn. Men jag tror också att det är viktigt att minnas hur det var att vara barn. Man kan ställa sig frågorna.

 Vad önskade jag som barn? Vad längtade jag efter? Vad var jag rädd för.

 

Sommarläsning (Repris)

1 Juli 2010 gav Lena Arro tips till sommarläsning som håller än

Det ska fan vara skräckförfattare – på sommaren. Det är för ljust, för grönt. Var är skuggorna, var är kylan? För att hitta dem kan man tex gå in i Riddarholmskyrkan i Stockholm och trappstegen ner till Carolinska gravkoret. Där stiger iskyla från golvet och skuggorna är ständigt närvarande bakom Karl X Gustavs specialdesignade  (bullig på mitten för att passa kungens midjemått ) kista. 

Men där kan man inte vistas hela sommaren och förresten ska de visst gifta sig och ha sig i Stockholm också, så skräcken får vara ett tag. Istället för att skriva själv kan man ju läsa andras böcker:

 Tove Jansson är sommar för mig.

 Inte bara mumintrollen utan hennes andra böcker också.

 Sommarboken till exempel, om lilla Sophia och hennes pappa och farmor som bor på en ö.

 

BETYDELSEFULL BILD (Repris)

Tidigare i vår bloggade Jessica Lindholm om sin väg fram som illustratör, jag valde detta eftersom det känns så inspirerande att så tätt få följa någons resa fram i yrket. Hoppas på fler berättelser av det slaget! Detta närverk är ju fullt av spännande yrkeshistorier.

Hej alla bloggläsare! Jag heter Jessica Lindholm och bor i Hova, en liten ort i norra Västergötland och jobbar som illustratör. När jag nyligen blev medlem i barnboksnätet fick jag frågan om jag ville blogga. Och det ville jag.

I mitt första inlägg tänkte jag berätta om en ganska anspråkslös bild som kom att betyda mycket, nästan allt, för att jag skulle kunna leva av mitt illustrerande på heltid.

Efter att avslutat mina studier på Örebro konstskola och bott en kortare tid i London kände jag att jag ville satsa helhjärtat på en karriär som illustratör. Detta var i början av 1997 och jakten på uppdrag började. Det gick trögt. Jag gick på lägsta ersättningsnivån på a-kassa och tog kortare ströjobb men tecknade i stort sett varje dag. Massor av bilder som jag sedan satte ihop till en portfolio.

På den tiden var min tekniska utrustning närmaste obefintlig, jag hade ingen färgskrivare och färgkopior från tryckeri blev dyrt för min skrala ekonomi då jag ville skicka till så många potentiella kunder som möjligt. Därför plockade jag ihop en mapp som innehöll en spretig bladning av färg- och billiga svartvita kopior av mina bilder och skickade iväg till så många jag kunde komma på. Så här i efterhand måste jag erkänna att kvalitén på min portfolio inte var den högsta, (då menar jag främst kvalitén på papperskopiorna), jag ryser när jag tänker på det, men jag fick en del napp och jobben började så smått komma in.

Vildhjärta (Repris)

Annicka Rockström skriver om berättande och ger fint tips för sommarsöndagskvällar (Repris från mars 2012)

 När jag letade berättelser och inspiration för Världsberättardagen 20 mars tittade jag i en bok vi haft hemma ett tag. På framsidan är ett foto på en täljd fågel med lång och spetsig näbb och ett knotigt håligt hjärta på bröstet. Titeln är "Vildhjärta". På baksidan skriver författaren Maria Westerberg så här;

"Innanför skogens bröstkorg av träd pulserade ett hjärta fram en vilder polska.

 Jag leddes in i dansen och sedan den dagen blev inget mera sig likt.

 Välkommen in i den skog där sagor ligger strödda i mossan,

 där insikter skuttar bland grenar, där varje kvist har en röst."

Pojkar som (inte) läser (repris)

Nu blir det några repriser från bloggen. Idag Janne Ollars intressanta inlägg om genusfrågor och läsning från November 2011.

Härom dagen diskuterade läsambassadören Johan Ungene med en litteraturvetare i P1. De konstaterade att tjejer gillar vampyrgenren och att pojkar inte läser böcker. Över det första gladdes de, medan de beklagade det senare.

Språkbruket är slappt, när man hävdar att pojkar inte läser böcker och att tjejer läser Twilightserien. Killar som läser böcker är också killar, och tjejer är tjejer även om de inte gillar vampyrromantik. Och detta konstaterande är faktiskt meningsfullt. Varför? Därför att allt man säger påverkar barn att uppfylla ens förväntningar.

Våra grannar

Vi har sneglat intresserat på våra grannländer här på bloggen ett tag. Förra sommaren kunde vi läsa ett inlägg om nordiska illustratörer. Bla. om finska Anna Emilia som är väl värd att titta närmare på. Till hösten kommer det mer! Vecka 40 blir det Nordisk inspirations tema! Dessutom står  Norden och nordiska litteratur i fokus på Bokmässan i år! Och Sverige kommer att vara gästland vid barnboksmässan i Bologna 2013. Kulturrådet ansvarar för den stora utställningen som skall presentera svenska bilderböcker. Läs mer på Svenska Tecknares hemsida.

©Anna Emilia Laitinen

Inger Granberg var på barnsalongen i Lagerhuset och  lyssnade tillsammans med andra vuxna och barn på Gro Dahle som läste ur sin bok Den Arge.  Svein Nyhus har gjort illustrationerna i boken. På norska heter boken SINNA MANN. Det inlägget heter barnbokens möjligheter och gränser. Läs!

Sommarläsning

I juli 2010 skrev Lena Arro det här läsvärda inlägget;

Det ska fan vara skräckförfattare – på sommaren. Det är för ljust, för grönt. Var är skuggorna, var är kylan? För att hitta dem kan man tex gå in i Riddarholmskyrkan i Stockholm och trappstegen ner till Carolinska gravkoret. Där stiger iskyla från golvet och skuggorna är ständigt närvarande bakom Karl X Gustavs specialdesignade  (bullig på mitten för att passa kungens midjemått ) kista.

Sommarlov med finrepriser

Nu är sommaren äntligen här. Vi har lite som en tradition här på bloggen att lyfta fram fina och intressanta inlägg under sommaren. Det är nu vi har chansen att titta lite noggrannare på bloggens innehåll. Lata sommardagar med tid för reflektion. Det blir lite glesare med inläggen så att vi hinner fundera och tänka och känna. Vill du oss något så maila, kanske ser du något spännande som rör barn och ungdomslitteratur i sommar och vill dela med dig till oss andra? Det är alltid välkommet.
Först ut två fina bilder av illustratören Pia Johansson. Läs hennes inlägg om hur en illustratör jobbar.

" Han grät och grät för att han tyckte att det var så långt till jul..."ur "Gubben som grät", text Pernilla Stalfelt, bild Pia Johansson, Rabén & Sjögren.

Ur "Micklan letar", text Lena Arro, ill. Pia Johansson, Olika förlag

Ett tips till...

Nu tar Tema: Regnbåge över stan slut för den här gången och det blir sommar även på bloggen.
Sist ut är ett lästips från i fjol, Jessica Scheifauers bok Pojkarna som fick 2011 års Augustpris i barn och ungdomsklassen.
Om ni inte redan läst den så gör det! Det är en bok som väcker många tankar...
Så här presenterade vi den inför prisutdelningen.

Bilderböcker med regnbåge.

Jag har kollat runt lite på bilderböcker och letat efter dem med något slags regnbågstema.

För visst är det så att man vill känna igen sig när man läser, i alla fall någon gång då och då.

Att man vill kunna visa sin unge en bok och säga att kolla, det är precis som vår familj.
Och att man vill kunna visa sin unge en bok och säga kolla, så kan man också leva. Det finns många slags familjer.

Regnbågen i en bilderbok hamnar kanske lättast hos föräldrarna. Barnen är fortfarande så små. Och föräldrarna är sällan centrala i berättelsen, men de finns där i bakgrunden. En mamma, en pappa, man kan tycka att det spelar väl inte så stor roll.

Men som sagt, man vill känna igen sig.

I alla fall någon gång.

När jag frågar efter böcker med regnbågstema får jag som svar böcker som spränger normer. Nästan vilka normer som helst, den om vad en flicka och en pojke är, om vad kärlek är, om vad man kan och inte kan göra.

Jag tycker att det är intressant, för egentligen är det inte självklart att man vill just spränga normer, bara för att man har en lite annorlunda familj.