ANNORLUNDA FÖRFATTARBESÖK - I POLEN

Jo, jag fick en oväntad inbjudan från Polen att hålla tal på en kvinnokongress i Poznan med anledning av mina böcker Demokratihandboken och Lilla Feministboken som kommit ut i Polen.

Läs min reserapport och talet jag höll på min hemsida.

Utdrag ur talet:

"I grew up during the cold war, and I remember how troubled and scared the adults were. It is natural to try to protect your kids from the more difficult parts of life, we want them to have a happy childhood. When I got kids of my own, I decided to try to explain everything they wondered about, because I think that the world seems less scary, if you understand more of it. Even things that are as horrible as war and famine, torture and evil, things you can never understand or explain." Vill du läsa hela?

 

Vid pennan: Sassa Buregren

 

Författarbesök: föreläsning eller föreställning?

Jag har gjort flera föreläsningar (på högstadium och gymnasium) baserade på min ungdomsroman, Punkindustriell hårdrockare med attityd, då jag varvat läsning ur boken med berättelser om min egen tonårstid och om hur boken och dess karaktärer kom till. Nu kände jag att det var dags för något annorlunda. En författarföreställning.

I ett tidigare inlägg skrev ju Monica Häägg om hur hennes ungdomsroman förvandlades till en teaterpjäs. Jag drog nytta av min erfarenhet som estradpoet och bestämde mig för att gestalta tre olika sidor av mig själv och mitt skrivande. En av de sidorna var Amanda, huvudpersonen i ovan nämnda bok.

Läs mer i Louises blogg:

Louise Halvardsson

Vem är Myras pappa? En liten berättelse om skrivprocessen.

Jag har gett ut en bok hösten 2013 som heter Vem är Myras pappa.

Idèn till boken föddes när jag var och klippte mig och jag och frisören pratade om allt möjligt, som hur livet kan bli.

Här inne föddes Myras biologiska pappa i mitt huvud. Tyvärr har den här frisersalongen alldeles nyligen blivit nerlagd.

Jag fick upp en bild av en man som tillbringat det mesta av sitt liv på kriminalvårdsanstalt. Mannen som heter Kjell har under sin senaste vistelse på kriminalvårdsanstalt uppnått en viss drogfrihet och börjat fundera över sitt liv. Kjell sörjer en flickvän som dog av sitt missbruk för många år sedan. Strax innan sin död födde hon sitt och Kjells gemensamma barn. Kjell funderar mycket över hur det skulle varit om de kunnat hålla sig drogfria och om de haft barnet kvar och blivit en familj.

Nu blev det inte så. Efter flickvännens död kunde inte Kjell hålla sig borta från droger och kriminalitet. Han gick med på att adoptera bort sitt barn för att han själv visste att han inte förmådde att vara förälder.

Precis innan boken börjar grubblar Kjell mycket över att han har en dotter som snart närmar sig tonåren. Tanken på dottern lämnar honom ingen ro. Kjell letar upp dotterns adress.

Boken börjar med att den snart tolvåriga dottern Myra får ett brev från sin biologiska pappa Kjell.

 

Brevet vänder upp och ner på Myras värld. Hon har det bra hos sina adoptivföräldrar, men hon har aldrig vetat att hon är adopterad. Familjen hon lever i har alltid varit självklar för henne.

Det blir också en svår tid för Kjell. Han får till ett möte med Myra. Men han har inte riktigt tänkt sig in i vilka frågor en snart tolvårig flicka kan ställa. Frågorna väcker mycket svåra känslor inom honom. Myra är också smärtsamt lik sin mamma, Kjells döda flickvän. Det väcker ännu mer saknad och tomhet i Kjell.

Dessutom är det inte alls säkert att Myra vill träffa honom mer.

Till på råga på allt överger jag som författare Kjell.

Kanske kan man rent av säga att jag överger honom helt och hållet.

I boken är det bara Myras röst som hörs. Det är hennes perspektiv jag väljer.

Illustrationerna har Lisa Kleinschmidt gjort. Hon har illustrerat Myra precis så som Myra är allra längst inne.

Inger Granberg

Jag spelar min roll - bok - teater

Min senaste ungdomsroman heter ”Jag spelar min roll”. Den utkom i augusti och handlar om flickan Elvira, som är väldigt mobbad. Hon går sista året i grundskolan och har levt alla åren, från första klass, som utfryst, som om hon inte existerar. I boken hör hon en röst som ropar, en röst som ber henne att komma. Elvira tar bussen till skogen, till den plats vid en sjö, där Josefina Andersdotter bodde för mer än hundra år sedan. Sömmerskan som talade med skogens väsen och trädens andar. Josefina berättar sin historia som innehåller både kärlek och sorg. De båda kvinnorna flätas samman och blir som en enda person. Elviras enda frizon är skolans bibliotek och där möter hon också en ängel som gör att allt till slut förändras.

Texten till romanen skrev jag förra hösten. Några månader senare fick jag erbjudande om att arbeta med ett teaterprojekt. Jag har under många år, innan jag började skriva böcker, arbetat med teater. Efter en tids funderande bestämde jag mig för att tacka ja. Det har betytt ett år med en helt annan inriktning i mitt liv. Skrivandet har jag fått lägga på hyllan, dock inte helt och hållet. Jag bestämde mig i ett tidigt skede att använda bokens text och skriva ett manus. Deltagarna i projektet fick improvisera och prova texterna på golvet. I mars startade repetitionerna och i lördags var det premiär för ”Jag spelar min roll” med Halmstads Kvartersteater på Kulturhuset i Halmstad. I pjäsen medverkar tolv skådespelare, mycket musik, sång, projicerade foto och filmer. Under resans gång har vi varit i skogsmiljö och filmat och fotat.

Det är fantastiskt att få vara med om ett skapande som sträcker sig ända från det skrivna ordet och fram till musikkomponerande och gestaltande på scen. En helhetsprocess som uppslukar all tid och allt liv under de månader den pågår. Men, vilken resa! Jag är så glad för att jag återigen klev in i teaterns värld och fick möjlighet att regissera och producera en föreställning. Nu kryper jag tillbaka till mitt ensamma liv som författare.

Föreställningen spelas ytterligare en gång 22 november kl.19:00.

Monika Häägg