De här två böckerna har jag inte gjort, men jag var med när idéerna kom till. Det var i Goa 2007 där jag var deltagare i en barnboksworkshop. Umas hemlighet av Marie Oskarsson, Kenneth Andersson och Jeeva Raghunath finns utgiven sen 2009, det är en superfin liten bok illustrerad av en av mina favoritillustratörer.
Jag har hörde en liten fågel viska om att det kan vara så att en fortsättning kanske ska bli animerad film...
Crocodile tears är en fabel om döden och är nog inte lika lätt att få tag på. Den är utgiven av barnboksförlaget Tulika i Chennai. Jag såg att Jonatan Lindström som mest skriver faktaböcker där han tecknar själv nu kommit ut med en faktabok om döden på Bonnier Carlsen: Mysteriet döden, ett boktips från mig så här i Allhelgonatider!
Nåväl; svenska och indiska barnboksförfattare och illustratörer träffades under tio dagar för att lyssna på föreläsningar och jobba ihop i grupper om tre. Ska man samarbeta, två illustratörer och en författare, eller två författare och en illustratör krävs det många och långa diskussioner. Det är så många problem som ska lösas, inte bara språket (nu var det ju så lyckligt att vi alla pratade bra engelska) men kulturella skillnader och andra olikheter.
I Goa hade vi Indiens första kvinnliga cartoonist som föreläsare, Manjula Padmanabhan, hon tecknade under många år en seriestrip i the Sunday Observer. Hon har också illustrerat denna bok, som kan vara den bilderbok som sålt i flest exemplar i Indien under 90talet fram till nu (kanske 100000? en hisnande mängd exemplar var det iallafall)
Det är en mycket enkel liten bok, med mjuka pärmar som ett litet häfte och fyra vikta papper inuti.
Boken heter A Visit To The City Market och handlar om en liten flicka som ska gå till marknaden och handla med sin mamma. Sen trillar hon och slår sig på knät. Boken har ingen text men man förstår historien ändå. Här finns alla folkgrupper representerade; hinduer, punjabis, muslimer, sikher m.fl. och den har använts mycket i skolorna som lärobok i matematik.
2 kommentarer:
Vad fin den ser ut, den lilla marknadsboken!
Och jag blir både fascinerad, lite avundsjuk och alldeles vettskrämd när jag hör om de där helhäftiga samarbetsprojekten som en och annan är inblandad i.
Så svårt att släppa det egna och bjuda in någon annan! Och sedan jämka, pussla och detta att göra text och bild tillsammans, alltså verkligen tillsammans och inte bara som komplement och pussel - modigt! Tufft!
Jag tror inte att jag skulle klara det.
Fast sen vet man inte vad man verkligen kan förrän man försöker.
Och efter en veckas instensivt höststormande så ligger erfarenheten av att just släppa lite ganska färsk fortfarande. Att man tänker friare då. friare och kanske bättre:)
Jessika, det är faktiskt skitjobbigt! Men jag lärde mig att det går att jobba sig förbi många hinder, det var faktiskt en lärdom från Indien, att det är sällan idéer är riktigt dåliga, utan det är problem som måste lösas. Det blir som en slags höghöjdsträning.
Skicka en kommentar