Och jag hade tänkt göra något slags reportage därifrån, från barntältet i parken eller bokhörnan på Kulturhuset eller öppna förskolan på Högalidskyrkan men hur det nu är så blev det inte riktigt så.
Men jag var i alla fall på föredrag.
Sagolikt bokförlag är ett litet och relativt nytt förlag som hade ganska många aktiviteter på priden, till exempel ett seminarium om vad de gör och varför och hur de tänker och jobbar och så vidare.
Spännande tänkte jag och gick dit.
Jag har inte läst deras böcker, det måste jag säga genast, bara bläddrat. Eftersom de inte backar för text så som så många förläggare verkar göra är det inte böcker man precis ögnar igenom. Det är långa kapitelböcker för ganska små barn och rikt illustrerade böcker för de lite större. Roligt med så mycket bilder!
Anledningen till att de pratade på Pride är att de har flera barnböcker med HBT-tema, något som inte är särskilt vanligt. Till exempel finns där en tjock och tjusig sagobok om en prinsessa som blir kär i och gifter sig med en svärdsmiderska. Och två böcker om Kalle som helst aldrig vill ta av sig den underbart rosa klänningen med lysande silverprickar. Och en bok om två giraffkillar som så gärna vill ha ett barn - och hittar ett ägg som de kan adoptera.
Berättelsen om hur prinsessboken hade lett till hur flickorna på skolan kunde leka sina prinsesslekar "komplett", utan ovilliga pojkprinsar att gifta sig med, och om hur det då verkade så roligt så snart ville pojkarna vara med och så var ALLA barnen prinsessor och när det var dags för bröllop gifte de sig kors och tvärs som de ville...
Publiken var ganska stor. Mest tjejer, de flesta bra mycket yngre än mig och några av dem hade med sig sina barn och alla var helt lyckliga och allvarliga. De behövde, behövde, behövde de här böcker för att de berättar något som kanske handlar om dem, eller deras barn eller vem som helst som på ett eller annat sätt bryter normer - frivilligt eller för att det bara blir så.
Naturligtvis är det så att vi är fria konstnärer, eller vad vi nu ser oss som, och vi berättar det vi själva behöver och vill berätta.
Och sen ger förlagen ut det som de tror har en stor kundkrets. Regnbågsfamiljerna kanske inte är så jättemånga, jag har inte räknat, men ungarna har ju kompisar och grannar, släktingar. De går på dagis och i skolan och NÅGON gång, NÅGONSTANS kanske deras vardag skulle kunna skildras i bokform?
En utmaning det också kanske?
Jag ska se vad jag kan göra, sen när det och det och det är färdigt...
Jessika Berglund
9 kommentarer:
Ja men du har ju gjort ett reportage, Jessika. Tack! De där böckerna låter alldeles underbara och jag blir verkligen nyfiken på förlaget. Skriv gärna mer från Pride!
//Maud
De ger bara ut sina egna böcker dock, proppfulla av idéer som de är:)
Priden är slut nu, men det var jättekul! En av de sakerna som gör det bättre och bättre är nog alla barnen. Det blir som en lugnare stämning av dem, och en klart bättre ljudvolym på allt. Och de är fina i paraden, även om den ALLRA finaste gruppen är "stolta föräldrar"...
Och alla de där barnen vill alltså ha lite böcker.
Och alla de där mor- och farföräldrarna kommer att köpa dem!
Roligt att det händer i alla fall något med barnböckerna, dom har ju liksom legat efter ungdomsromanerna, som senaste åren kommit ut ganska många med hbt tema på stora förlagen. Det är ju inte bara regnbågsbarnen som vill ha regnbågsböckerna, utan alla barn ju. Det vore ju hemskt att begränsa den litterära föreställningsförmågan till prins gifter sig med prinsessa och pojke i blå mantel när ingen kan veta i förväg vilken slags liv någon kommer att vilja leva. Hur mycket lättare hade det inte varit att vara tonåring om jag hade fått höra berättelsen om prinsessan och svärdsmiderskan som barn…
Och det handlar också om vad som blir MÖJLIGT att vilja. Det är viktiga saker och därför måste man göra något åt den här akuta bristen.
När man pratar med barn om hur olika människors liv kan se ut, ser de inte alls förvånade ut, det är väl klart att en prinsessa kan gifta sig med en annan prinsessa om hon vill eller att man kan ha två pappor och två mammor det är ju bara bra. Och mina barn vill gärna ha slöja och vara regnbågsbarn iallafall tills de börjar skolan... sen blir det knepigare. Det är då man behöver böckerna som stöd för att kunna hitta nya infallsvinklar och argument för allas rätt att leva som man vill (inom vissa gränser... min son ska gifta sig med mig när han blir stor för jag är det vackraste han vet! och det går ju inte, men det har jag inte sagt än han kommer nog på det ändå ) Själv skulle jag vilja skriva en bok om hur det är att vara tråkvanlig bland spännande homomänniskor och blandkultur.
Ja, skriv den där boken om att vara sådär spännande vanlig bland alla tråkhomosar och blandkultur:)
Associerar till den där bilderboken av Inger Edelfelt och ...Emma Adbåge (?) som kom för något år sedan, apropå vanlig/ovanlig, de ovanligaste barnen i världen, hette den så? Väldigt rolig.
/Pia
Den här boken, altså, kom jag att tänka på:
http://www.malmo.stadsbibliotek.org/search~S7*swe?/aAdB{234}age+Emma/aadbz~age+emma/1%2C1%2C12%2CB/frameset&FF=aadbz~age+emma+1982&8%2C%2C12
/Pia
Lång recension i svenskan här http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/unglitteratur/absurd-saga-om-originalitet_2375619.svd
Ska plocka med nästa gång på bibblan...
Skicka en kommentar