Gunnarshus är namnet på isländska författarförbundets charmiga funkishus. Där hade vi stämt träff med några isländska barnboksmakare under eftermiddagen. Det är en märklig upplevelse att vara "storebror" i mötet med ett så litet land. Allt vi har och gör är i större skala. Omvända roller mot vårt förhållande till stora europeiska grannländer.
Island är däremot inte små vad gäller litteratur. Vad sägs om en upplaga på 1000 till 1500 ex i en befolkning där det föds 4000 barn per år! Det kommer ut 40 till 50 nyskrivna isländska barnböcker per år, men ännu fler översatta. Situationen liknar annars den svenska med sjunkande upplagor och sjunkande F-priser. Det är också färre som skriver för barn och ännu färre som illustrerar. Allt större del av utgivningen säljs till jul och ofta i mataffärer och varuhus.
Trots den deprimerande utvecklingen på bokmarknaden hade vi ett hjärtligt och spännande samtal. Islänningarna talar en imponerande bra skandinaviska, flera hade också vistats länge i något skandinaviskt land. Vi gör så gott vi kan för att förstå. Vet ni till exempel att man går på snyrting här (toa)? Vårt pensionat är granne med lögreglun (polisen). Och ordet hvervis (uttalas kverfis), som vi har funderat mycket över, betyder helt enkelt kvarter.
Ragnheidur Gestsdóttir, Olga Gudraún Annasdóttir, Àslaug Jónsdóttir, Gudrun Helgadóttir, Gudrun Hannesdóttir, Kristin Steinsdóttir, Maud Mangold och Sassa Buregren som tog bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar