"Is is after all so easy to shatter a story. To break a chain of thought. To ruin a fragment of a dream being carried around carefully like a piece of porcelain. To let it be, to travel with it ( ...) is much the harder thing to do."
Vem som skrev det? Jo, Arundhati Roy i en av mina absoluta
favoritromaner "The God of Small Things" (De små tingens Gud). Berättelsen som riskerar att gå i kras i citatet ovan handlar om en lek som leks av tre barn och där en vuxen man lyhört spelar med, utan ironi. Men samtidigt kunde det handla om en idé? Eller ett liv?
Och apropå lyhörd lek och vuxenhet skriver Arundhati Roy senare i romanen om två män med makt, den ene polis, den andre politiker, som medverkar till en tredje mans undergång. Hon beskriver dem så här:
"They were both men whom childhood had abandoned without a trace. Men without curiosity. Without doubt. Both in their own way truly, terrifyingly adult."
Smaka på de orden: Men whom childhood had abandoned without a trace.
Dessa två fruktansvärt vuxna dömer en tredje, och den som går under är han som i det första citatet förmådde leka. Lyhörd lek som motpol alltså till den värsta sortens vuxenhet - stängd, maktfullkomlig, sig-själv-nog, liksom.
Det öppnar ju för spännande funderingar. Leken som gränsöverskridare, som uppror? Ett slags revolution? Onekligen en uppmuntrande tanke för en som skriver för de människor vi benämner - barn.
Det här upptäckte jag inte första gången jag läste "De små tingens Gud", utan först nu, när jag förmår läsa långsammare därför att jag redan vet hur det ska gå. Nu njuter jag av formuleringar och textväv.
Och sen går jag ut och leker lite.
Dagens bild - lek:
Kerstin Lundberg Hahn
4 kommentarer:
Vad kul att mitt omläsningsbloggande inspirerade. Här är det dags för en nyläsning inser jag. De små tingens Gud, alla pratar lyriskt om den och jag vet inte varför jag aldrig läser… Jag gillar tanken att citatet kunde handla om ett liv, eller kanske om ett romanprojekt? dom kan också vara sådär sköra särskilt i början och riskera att gå i kras… och just lekfullhet kan vara det som räddar dem undan alla prestationskrav och nej man har.
Sitt drömporslin ska man vara varsam med, ja andras också.
Jag lägger direkt dina ord på minnet:
"Sitt drömporslin ska man vara varsam med. Ja, andras också"
Jag tycker också mycket om Arundhati Roys bok och inser att den kräver en omläsning. Jag minns barnen men hade nog missat en del inser jag. En annan bok med lite samma känsla är "Kartor för vilsna älskande" av pakistaniern Nadeem Aslam. Ser i min bokbok att det var sommarens läsupplevelse 2006. Har ni en bokbok? Jag har en som jag antecknar lite i varje gång jag lägger ifrån mig en bok som är värd att minnas och kanske läsa om.
//Maud
Det var ett fint ord, bokbok. Jag har ingen, än ,men borde nog ha. När jag utbildade mig till skrivpedagog skrev vi läsdagbok, man antecknade sina tankar och upplevelser på vägen, medan man läste en roman. Spännande. Jag läser överhuvudtaget ofta skrivande, är nördigt intresserad av att analysera och sätta ord på läsupplevelsen. Så bokboken vore något för mig…
Skicka en kommentar