Om språk

Vi i Barnboksnätet lever av och för och med språk: skriftspråk, bildspråk, färgspråk. Men inte bara vi, utan alla människor, omges av språk överallt hela tiden. Vi är experter på språk från den dagen vi föds. Ändå finns det ingenting som kan orsaka missförstånd och missämja som just språk.
Ett slags språk är kroppsspråk. När Sara Gimbergsson fick texten till " Magda och Loppsockan " av mig, gav hon Loppsockan - en raggsocka - både liv och kroppsspråk - är inte det fantastiskt så säg?

Egentligen är allting språk. På atomnivå talar elektroner och protoner med varandra, ett laddat språk som det slår gnistor om, kan man tänka. Eller så talar de helt enkelt om vädret?
Växterna pratar med hjälp av färger, dofter, giftiga substanser, blommorna pratar med bina, gräset pratar med de betande djuren. Djuren använder lukter, ljud, kroppsspråk, det gäller även djuret människan, fast hos oss har luktspråket dämpats i takt med att vi blivit allt fler. I ett samhälle där vi trängs tätt inpå andra vore det oartigt att hävda revir alltför tydligt med sin kroppslukt. ( I Japan lär man kunna köpa tabletter som gör avföringen luktfri, en utveckling av deodorant- och tvålanvändningen ) Vi hävdar revir med staket istället, eller en tidning på bussätet bredvid vårt.
Kroppsspråket används mer än man kanske själv tänker på, varenda axelryckning, gest, kroppsvridning, leende är en signal, kommunikation, alltså språk.
Men det som skiljer oss från alla andra är ju det ordrika talspråket och i förlängningen skriftspråket. De kom till därför att vi behövde allt mer invecklade och utvecklade sätt att meddela oss med varandra. Jag tror att det gick till ungefär såhär:
Mogg och Gogg på hjortjakt behövde kommunicera och gjorde det rakt och enkelt:
Mogg ( gömd bakom en sten till höger om vattenhålet ): Öh?
Gogg ( från vänsterflanken ): Uh!
( Enligt senare forskning använde de kanske snarare klickspråk utan vokaler, men det är svårt att skriva )
För Mogg och Gogg räckte oftast den här kortfattade kommunikationen. Däremot var Moggi och Goggi, som samlade växter i savannens utkant, tvungna att slipa en del på språket:
Moggi ( hittar en ny växt ): Tror du att den här är släkt med den röda vi hittade igår? Den har ju lika många ståndare.
Goggi: Mycket möjligt, men passa dig för bären - min farmor brukade äta dem och du vet hur hon blev på gamla dar. Men bladen passar utmärkt till mammut.
Moggi: På tal om mammut - igår tappade min yngsta sin köttbit i elden. Det blev ett himla liv tills jag lyckades peta fram den ur askan. Och vet du - den såg svart och konstig ut men den smakade alldeles utmärkt.
Goggi: Säger du det? Det måste jag pröva nästa gång blixten slår ner!
Osv.
Språket är fött - vad ska vi göra med det?
Den som vill se ett väldigt speciellt kroppsspråk kan titta här. Tala om att ha huvet under armen...
Lena Arro