- Det är ett nätverk för illustratörer och författare, förklarade man för mig.
Det lät spännande. Men när kan man kalla sig för författare, funderade jag.
Är det som att vara nunna, att det är typ ett kall?
Jag håller frågorna levande inom mig. Jag har inget svar på dem. Men jag vet att barnboksnätet är mitt viktigaste nätverk.
Vi har genom årens lopp gjort en massa saker tillsammans och jag tänker inte rada upp allting. Det blir bara tråkigt. En sak vet jag. Det är ett nätverk där vi alltid håller samtalen levande. Det är jag glad för. Jag är också mycket glad över att få vara sammankallande i nätverket tillsammans med min kollega Maria Aminoff. Vi är många som tillsammans gör nätverket till vad det är.
På bilden ser ni min arbetshörna.
Inger Granberg
9 kommentarer:
Och jag är glad och stolt över att få vara sammankallande för BarnBoksNätet tillsammans med Dig, Inger! Tack för mötena och protokollet från mötet i eftermiddag.
När man är författare? Svårt... Jag antar att man får lov att avgöra det själv? Att det är en identitetsfråga och där kommer ju vårt nätverk in igen. Genom att ingå i ett nätverk av andra med i alla fall ungefär samma yrke stärks man i det man gör.
Genom att kunna träffa kollegor och prata om arbetets alla sidor gör man det till allvar. Själv känner jag att eftersom jag ingår i det här nätverket av kollegor så är jag också författare...
Men frågan är komplex. Räcker det att skriva för att vara författare, eller måste det skriva publiceras också? Och i så fall, spelar det någon roll var det publiceras och i vilken mängd? Eller vilken kvalitet det publicerade har?
Vem avgör förresten det?
Ja, och så samma cirkus när det gäller bilden... Vem är tecknare/ illustratör/ konstnär? Var går gränserna mellan dessa grupper och varför, vad består de av?
Ja jösses.
Mer kaffe kanske?
Ja det är definitivt en identitetsfråga. Och komplicerat. Jag håller med om att nätverket är jätteviktigt, det hjälper till att s a s hålla ihop den där identiteten som författare. Mycket handlar nog också om att bestämma sig för vem man är och att hålla kursen. Lättare sagt än gjort förstås. Är inte all identitetskänsla ett bygge? Man plockar in komponenter som stämmer och bygger upp identiteten? Jag tror att det gäller t ex för en fotbollsspelare också - eller för olika yrken.
//Maud
Absolut! Detta gäller nog alla yrken. Vissa är lite mer svårbestämda dock - ingen anställning och gles utgivning, kanske dessutom hela dagen och alla pengarna i samband med helt annan verksamhet.
Det gäller att behålla fokus...
Det är sant att man inom alla yrken får arbeta med sin identitet som yrkesperson.
Men författaryrket känns som ett mer flytande yrke än tex en åklagares bara för att nämna ett exempel. En åklagare funderar nog inte så mycket på om han/hon ska räknas som åklagare gissar jag.
Författare är något man blir i smyg innan man debuterat kanske, tänker jag. Att man börjar tänka på sig själv som det där man sitter med sina ord. För varför skulle man annars lägga massa ledig tid, kanske i flera år, på att skriva färdigt en bok som man sen går med till dom stora förlagen. Om man inte trodde. Man behöver författaridentiteten, eller något spån av den, för att vara så målmedveten. Utan lyckas man nog inte samla det mod och den galenskap som behövs för att försöka bli utgiven. Eller gör man? Och identitet är flytande. Och viktigt. Så att man behåller det mod och den galenskap som behövs för att fortsätta försöka bli utgiven...
Att man behöver behålla galenskapet och modet för att fortsätta försöka bli utgiven tycker jag var fint sammanfattat.
För visst kräver det både mod och galenskap. Det är svårt att motivera författarskapet med något slags förnuft, som det förnuft man kan använda då man tex arbetar som socialarbetare.
Jag vet Inger, att när du var tonåring sa du väldigt bestämt till mig: "Författare är inget man blir, det är något man är!" Har tänkt på det mycket genom åren. tycker nog att du satte fingret på spiken och det gäller de flesta konstnärsyrken.
Tack Ann för att du påminde mig om det.Nu minns jag känslan jag hade när jag sa det.
Skicka en kommentar