Jag la mig i indiantältet och läste Barnens Bibel. Det var spännande. Jag kunde inte sluta läsa. Timmarna gick och allt eftersom de gick fylldes jag av skräck.
/Inger Granberg
Den Gud jag läste om var mycket mäktig och vresig. Han begärde allting av den som ville följa honom. Om Gud kallade på en mitt i natten, då måste man följa honom, om det så innebar att man måste lämna alla de människor som man älskade.
Jag låg där under täcket och höll för öronen för att slippa höra Guds röst. Natt efter natt låg jag så. När jag försökte tala med de vuxna om min rädsla, fanns där ingen som förstod. Man talade bara om att Gud var god och beskyddande. Jag kände att det blev fel att tala om den Gud som begärde att man skulle lämna allt det man älskade för honom. Det blev också fel att tala om att jag inte ville göra det. För jag kunde ju läsa i Barnens Bibel att detta innebar att jag var en syndare.
Jag var vuxen när jag skrev boken om Hanna och Julia. Jag tyckte själv att den mest handlade om vänskap och om hur svårt det kan bli när vännen flyttar.
- Men den handlar om Gud också, menade en vän.
Jag frågade min vän vad hon menade. Vännen påpekade att i boken finns en viktig mormor som ofta pratar om Gud.
På ett ställe i boken frågar Julia sin mormor vad Gud tycker om vita lögner.
Mormodern svarar att Gud inte tycker att det är någon fara med vita lögner.
- Gud vet hur det är att vara människa, menar mormor i boken.
Jag önskar att jag själv haft en mormor som sagt så till mig den sommaren då jag var åtta år.
Jag önskar att jag själv haft en mormor som sagt så till mig den sommaren då jag var åtta år.
- Gud vet hur det är att vara människa.
Precis de orden hade jag behövt höra då.
7 kommentarer:
Ja, Inger jag funderade också mycket på Gud som liten och mina barn har under vissa perioder haft mycket frågor kring Gud.
Under åren i Biskopsgården mötte vi olika religioner.
Mina barn ville bära slöja och fira Ramadan som de andra barnen på gården. Jag försökte förklara för dem att det gick ju inte för vi är kristna och de är muslimer, muslimernas Gud har regler men det har inte vår Gud.
-Finns det många gudar? undrade dom då.
-Varför har dom regler och inte vi?
Många frågor som kräver svar.
På fråga A svarade jag -Vet ej!
På fråga B -I vissa religioner har man levnadsregler
i andra tex kristendomen har man inga regler.
-Men du säger ju att stora har regler och sätter gränser för att de älskar sina barn....älskar muslimernas Gud dem mer då?
Det är många funderingar kring Gud när man är liten.
Finns det bra böcker på temat?
Någon som vet?
Det låter ju som om du Inger skulle kunna skriva den boken som Caroline efterfrågar. Den skulle handla om en flicka som får ett indiantält och en Barnens Bibel i present, och som sedan ligger i tältet och läser, blir livrädd, och ... ja. Upplägget är lysande. Och så in med en filosofiskt lagd mormor - den du hade behövt :)
En fin bok om Gud och livet och döden och kärleken och lite annat smått o gott är Ulf Nilssons "En ängel vid din sida" med undebara bilder av danska Lilian Brögger. (Verbum förlag)
Viktigt att låta barnen fundera och att fundera med dem, tycker jag.
Känner en unge som tänkte länge, länge innan hon frågade:
Men alltså ... HUR kommer man till himlen? Flyger man eller måste man klättra?
Ja, det är frågan.
När min son var liten bodde vi i Hammarkullen, på samma gård som ett stort antal varmt troende kristna, en hel församling faktiskt.
En dag hörde jag genom köksfönstret hur några barn (5-7 år) resonerade kring helvetet. Den ena förklarade lugnande att "helvetet finns bara om man tror på det".
Så klokt!
Och för honom var det en bra sak, han trodde nämligen inte. För sexåringen var det dock inte lika lätt...
En annan dag skulle vi göra böcker och lämna på bokbussen (så att de skulle ha något att låna ut där:)och då skrev sexåringen boken "Djävulen är död".
Så då är det väl så.
Skönt.
Underbart av 6-åring! Det löste han bra!
Djävulen är död var en bra titel på en bok tycker jag.
Om du Inger skriver "Djävulen är död" så tecknar jag :-)
Oj vilken utmaning. Funderar på den.
Skicka en kommentar