Mitt svar är verkligen tråkigt. Jag önskar att jag kunde spä på författarromantiken och svara saker som "ett rikt inre liv" eller "ett utsvävande leverne". Men mitt svar är helt enkelt: Sitt kvar! Det är absolut viktigast. Sitt kvar vid datorn även när tankarna fladdrar iväg, ingenting händer, du inser att du måste lägga i en tvätt precis nu och förresten kommer du inte på någonting alls. Sitt kvar! Annars blir ingenting skrivet.
.jpg)
Mitt skrivbord idag. Det är ett skrivbord av den här typen som man alltså bör sitta kvar vid, om man vill bli författare…
Den andra viktigaste egenskapen är seghet. Det gäller att besitta en envis tro på idén, karaktären, historien, trots att du får vänta, vänta och vänta ännu mer på den positiva respons du hoppas på. Bokbranschen är långsammare än långsam. Jag arbetar också som journalist, och är van vid ett betydligt snabbare tempo från idé till verklighet.
Ett exempel är bilderboken Umas hemlighet (Eriksson & Lindgren). I november 2007 träffade jag storytellern Jeeva Raghunath från Chennai i Indien och illustratören Kenneth Andersson från Gotland på en workshop i Goa, Indien. Vi fick i uppgift att göra en barnbok tillsammans, och lyckades märkligt nog skapa en gemensam karaktär, Uma. När vi skildes åt var hela Umas hemlighet färdig som skiss och manus. Redan någon månad senare fick vi ett positivt utgivningsbesked från ett svenskt förlag, men ändå dröjde det ända till juni 2009 innan boken kom ut. Ett år och åtta månader från idé till verklighet.
Under tiden hade jag, Jeeva och Kenneth hunnit träffas två gånger i Sverige, skriva fler historier för Uma och diskutera möjligheten att göra animerad film av vår karaktär! Det gäller att komma ihåg varför man tror på sin idé, fortsätta sträva framåt och lita på sin seghet. Till slut kan det ge resultat!
Men idag har jag inte tänkt på barnböcker. Idag har jag varit journalist, och skrivit om vin till M magasin. Och det är en helt annan historia.
Marie Oskarsson
3 kommentarer:
Frågan är om det är bra eller mindre bra att ha flera järn i elden.
Kanske är det lättare att sitta kvar ifall man då och då byter skrivbord - om än bara bildligt (själv har jag tre separata för olika ändamål)men man blir ju splittrad?
Vissa dagar passar till somt, andra till annat. Jag har fått möjlighet att studera det under två veckor med bara två fungerande skrivbord - det för ritande och det för samlande. Att inte kunna skriva, eller framför allt läsa det skrivna, har faktiskt varit jätteskönt! Det var länge sedan jag kände mig så effektiv! Frågan är bara vad jag har gjort...
Ja, väntat har man gjort en del, förlagens kvarnar mal verkligen långsamt.
En egenskap som en författare bör ha när envisheten inte räcker till, är förmågan att vara lat. Då skriver man därför att man inte orkar resa sig från den där stolen...
Måste vara svårt att kombinera den snabba journalistiken med det långsamma bokförfattandet, kameleontiskt på nåt vis. Men kanske nyttigt att varva upp och ner.
Och Jessika, du har säkert gjort massor!
Jag tror att det kan finnas en del fördelar med att skriva journalistiskt på deltid när man skriver böcker. Man är van att hålla deadlines och att producera även när man inte är i form. Man är också van att andra är inne och kladdar i ens texter och kanske kan ha lättare att acceptera en redaktörssynpunkt som man egentligen inte håller med om (för att lättare kunna förhandla igenom en annan grej som känns viktigare). Men självklart finns det gränser.
Skicka en kommentar