Barn och jobb

Mina egna barn tycker att jag ritar fint, men det vore nog bättre om jag hade ett riktigt jobb, som de andra mammorna. Ett jobb där man får mycket pengar!

-De andra barnen åker till Spanien med flygplan, säger de.

-Ja, men vi gör ju andra saker, säger jag och tillägger att jag gärna vill teckna.

Den här vårterminen har jag haft prao elever, två flickor i tio årsåldern.

Vi jobbade med berättande bilder, tjejerna fick låna min proffsutrustning. Det tyckte de var jättekul. 

-Det var jobbigare än jag trodde! sa den ena.

-Så fint jag kan! sa den andra.

Och visst blev det fint...

Efter detta har mina egna barn ändrat inställning, det är kanske ett riktigt jobb ändå ( som man kan praoa på.)

När det gäller hur figurer ska se ut, vad de ska ha på sig, vilka attribut de ska ha, lyssnar jag noga på barnens åsikter. (Tänk att ha en målgruppspanel hemma!)

Jag sitter och tittar på deras lek, eller fotograferar pojkens påhitt. De äger en värld som jag bara får tillgång till genom dem. Jag ser hur kassaskrin och bakverk träder fram ur intet, hur blad blir till socker och sandlådan en delfinbassäng.

Jag har tur som har barn hemma. Det är jag väldigt glad och tacksam över. Jag vill att de ska veta att jag är intresserad av deras värld och att dom är det finaste som finns. För mig faller det sig naturligt att avbilda barnen i deras värld.

Barnen har en självklarhet i sitt egna bildbyggandet, färger och kompositioner faller sig naturligt. De här fina bilderna har min dotter gjort.

Stina Röstlund 8 år

Det har varit roligt att blogga. Nu tar vi sommarlov (kanske blir det en cykeltur någonstans eller en natt under bar himmel (någon flygresa blir det inte...i år heller!)

Tack för mig och trevlig sommar till er alla!

Caroline Röstlund