Håriga arbetskamrater

Min niece Ida, på andra sidan jordklotet skriver: "Ett arbetsbord ar inte ett arbetsbord utan en katt (helst flera, men enligt de flesta expterter racker det med en. For optimal effektivitet maste man forstas ha minst fem, men i  takt med att forskningen pa omradet eskaleras har det budet reviserats till fyra)." 

Jag har bara två. En randig och en prickig.

Normalt har jag bara en katt på bordet och det är en för mycket eftersom den katten är Puma. Högljudd och påträngande, lägger sig på mina bilder och följer varje linje. Trampar i akvarellerna och på tangentbordet. Tar allt ljus, lutar sig mot mig. Och pratar hela tiden.

Häromveckan: Hon kliver i den ljusa cadmiumröda blöta färgen på sin väg fram till vattenburken. Får med sig hela färgkoppen på tassen och släpper den i vattnet. Där hittar jag den halvt upplöst timmar senare. Men vattnet såg väldigt gott ut.
Det är nåt med akvarellvatten, vilket alla kattägande akvarellister kan intyga: katter dricker det, ratar vanligt friskt vatten om de kan komma över tjockt färgbemängt vatten. Det måste väl vara nån metall i färgen eller nåt de behöver. Nån som vet?

Och när jag byggde en utställninngsmodell: vem flyttar in?

Ars longa, vita brevis, sa Hippokrates. I Bua säger vi Katten är lång, livet är kort.

/Sassa Buregren