Läsa tillsammans.

Idag fortsätter Tema: gamla boktips....

Jag älskar högläsning.
Både som idé och som något man verkligen gör - läser för någon som lyssnar, kanske med kaffekoppen i närheten och ett fönster öppet om det är sommar.
Tillsammans kan man ta sig igenom helt andra böcker än de man läser själv, så kan det vara.
Det kan vara så att barnet är, säg 9-12 år och läser sådär lite halvbra. Han eller hon KAN läsa, men det går ändå lite knackigt och det är rätt många ord man inte förstår. Då måste boken gripa tag rätt rejält och den får inte vara för svår. Har man ingen att prata med om det lästa måste det vara ganska tillgängligt, så tänker jag.

Om man däremot läser tillsammans, så att den vuxne läser och barnet lyssnar (eller för all del tvärtom) kan man stanna och diskutera det som är svårt att förstå.
Man kan hjälpa varandra över lite trögare partier, som faktiskt är viktiga för berättelsen.
Man är inte ensam när det är för otäckt och har någon att skratta med när det är vansinningt roligt - och så vidare.
Och sen har man en gemensam erfarenhet att referera till också.
Så brukar jag tänka.
Och nu har jag varit på stadsbiblan i Göteborg och pratat med en bibliotekarie där, Anita Leman.
Jag sa att jag ska göra en serie blogginlägg med gamla boktips, bra och läsvärda böcker som kanske kommit lite i skymundan men som är värda att puffa för.
Då hamnade vi genast på högläsning.
Anita visade mig en hylla märkt just "högläsning" där hon ställde böcker som kunde vara roliga att läsa högt i klassrummet, tex. Den mesta högläsningen sker tydligt i klassrummet och det är ju bra att man läser där, men läs hemma också! Det är kul!
Vi gick runt på avdelningen och pratade om böcker vi skulle vilja puffa lite extra för och var ganska överens om vilka de var.
Mycket är att betrakta som "klassiker" - vad nu det är. När jag var liten var klassikerna sådant som En världomsegling under haven, Skattkammarön, Polly-Anna, Greven av Monte Cristo och Varghunden - tex.
Jag tänker nu under de här veckorna presentera några lite nyare klassiker.
Sådant jag läst själv som barn, eller läste för den nu vuxne sonen. De stämmer väl överens med de böcker som Anita föreslog, och också med de som Lena Kjersén Edman nämnde när jag kollade med henne. Eftersom jag är förtjust i fantasy kommer det att vara en tonvikt åt detta, så komplettera gärna!
Föst ut är Meredith Ann Pierce.
Hon har bland mycket annat skrivit en trilogi om slavflickan Aeriel, Mörkängeln.
Aeriels härskarinna tas tillfånga av en ond vampyr, en mörkängel vid namn Irrylath. När Aeriel försöker befria henne startar en lång och mycket spännande historia som bitvis är riktigt ruskig. Där ryms alls, spänning, kärlek, mod, mytologi och komplicerade skeenden av det slag som det är så härligt att till sist på grepp om. Dessutom är texten vacker på det där sättet som bra fantasy är. OCH det är en rasande stark och modig ung kvinna som har den ganska komplicerade huvudrollen....
Jag minns böckerna som helt underbar högläsning och när vi pratade om dem nu minns sonen också trots att det säkert är femton år sen vi läste dem.
Vi var uppriktigt ledsna när den sista boken var slut, så minns jag det. Som att man läser långsammare och långsammare fastän det är så väldigt spännande...
Lämplig ålder för de här böckerna är jag lite osäker på, men det är inget för de yngsta.
Någon övre gräns kan jag inte se.
Böckerna i Mörkerängel-trilogin heter Den fjortonde bruden, Vidundrens väg och Ravennas dotter.
De finns på biblioteket.
Jessika Berglund