Att återvända

När det gäller gamla lästips så tänkte jag så här avslutande spåna lite runt att återvända till gamla böcker. De flesta av oss har de där speciella böckerna som man läser om med jämna mellanrum; de erbjuder en värld där man trivs. De blir en del av ens liv, en trygg tråd att följa när allt annat stormar och förändras eller ett välkänt äventyr en dag när allt annat är trist vardag.

Det susar i säven är för mig en sån värld. När tillvaron förlorat riktningen kan jag hitta tillbaka bara genom att lyssna på ljudbanden i bilen. Med Mulle, Vattenråtta och Padda och deras dekadenta ungkarlsliv i den vackra engelska naturen växer själva meningsfullheten fram igen.





En speciell återvändarupplevelse fick jag för några år sedan då jag läste Maria Gripes Ellen, Dellen. Jag mindes inte att jag läst den förut. Men under läsningens gång så förstod jag att jag hade det, någon gång i tidigaste tonåren – minnet visar min mellanstadieskola så kanske var jag bara tolv. Och när jag nu läste om den fick jag en så stark nuupplevelse av den jag var då. Alla tankarna, känslorna, drömmarna kom tillbaka och de tolkningar jag gjorde av bokens handling som tolvåring var tydliga och självklara. Läsningen fick mig att lära känna den jag en gång var.

Att läsa om det man läste som barn är en läsning som inte påminner om någon annan. Man ser och upplever detaljer som man blivit blind för senare. Det gäller också illustrationerna. Den vackraste bild jag visste som barn var den med prinsessan Vår i Olles skidfärd. Hur hon med sitt gyllene hår svävar fram över himlavalvet bakom sina citronfjärilar. När jag ser bilden idag kan jag växla mellan mitt barnaögas fascination och min vuxnas blick, som inte alls blir imponerad. Och frågan är, hur har mina sinnen kunnat bli så trångsynta? Varför glittrar det inte längre runt prinsessan Vår? Men likt bilden som visar både en häxa och en prinsessa, ni vet perspektivbytet som gör att teckningen helt förändras, kan jag växla till den sinnrikare barnblicken och på det viset blir de böcker jag läste som barn ovärderliga nycklar. För det är där, på andra sidan, med min barnblick, jag vill skapa. Men dörren är inte lätt att ta sig igenom. Likt Alice i underlandet är man ena stunden för stor och andra för liten.


Nu är veckorna med gamla boktips slut, nästa vecka är det sportlov på bloggen. Men veckan därpå fortsätter vi med nytt ämne.