I mitt första inlägg tänkte jag berätta om en ganska anspråkslös bild som kom att betyda mycket, nästan allt, för att jag skulle kunna leva av mitt illustrerande på heltid.
Efter att avslutat mina studier på Örebro konstskola och bott en kortare tid i London kände jag att jag ville satsa helhjärtat på en karriär som illustratör. Detta var i början av 1997 och jakten på uppdrag började. Det gick trögt. Jag gick på lägsta ersättningsnivån på a-kassa och tog kortare ströjobb men tecknade i stort sett varje dag. Massor av bilder som jag sedan satte ihop till en portfolio.
På den tiden var min tekniska utrustning närmaste obefintlig, jag hade ingen färgskrivare och färgkopior från tryckeri blev dyrt för min skrala ekonomi då jag ville skicka till så många potentiella kunder som möjligt. Därför plockade jag ihop en mapp som innehöll en spretig bladning av färg- och billiga svartvita kopior av mina bilder och skickade iväg till så många jag kunde komma på. Så här i efterhand måste jag erkänna att kvalitén på min portfolio inte var den högsta, (då menar jag främst kvalitén på papperskopiorna), jag ryser när jag tänker på det, men jag fick en del napp och jobben började så smått komma in.
Åren gick. Jag fick halvtidsjobb som lokalvårdare på Hova skola, startade firma, fick en helt egen barnbok utgiven och tyckte kombinationen "brödjobb" och illustration fungerade riktigt bra. Allt rullade på och min första pinsamma portfolio, glömde jag av eller kanske rent av förträngde.
Det blev hösten 2001 och en redaktör från ett läromedelsförlag hörde av sig. De skulle dra igång en stor produktion och undrade om jag var intresserad.
Om jag var! Självklart! ”Men hur har ni fått nys om mig?” ville jag veta.
”Jo…” sa hon, ”Jag letade i vårt bildarkiv och hittade en bild på två barn som jag fastnade för. Lite såna bilder vill vi ha.”
Just det, den pinsamma portfolion fyra år tidigare…
Jag kan inte låta bli att tänka på vilken tur det var att jag valde att kosta på just denna bild en dyr färgkopia. Allt var visserligen inte klart i och med denna första kontakt med förlaget, långt ifrån, det blev många turer fram och tillbaka, men jag vill ändå se det som att bilden bidrog starkt till att jag fick uppdraget. Ett uppdrag som kom att sträcka sig över nästan sju år.
Mer om detta berättar jag i nästa inlägg.
Jessica Lindholm
3 kommentarer:
Hej! Roligt att du delar med dig av detta och kul med illustrationer här :-)
Vi har flera av Kråke-böckerna hemma som vi haft mycket glädje av. Jag tycker dom har en väldigt liksom trevlig och vardaglig ton som jag gillar. Kommer det fortfarande nya delar?
Spännande att få ta del av din väg! Ser fram emot att läsa fortsättningen imorgon.
Vad roligt att ni läser och kommenterar.
Nej Pia, arbetet med Kråkeböckerna äv avslutat men bokklubben är aktiv.
Skicka en kommentar