Dessa frågor brottades jag med, hade visserligen fortfarande uppdrag men det var inte lika roligt länge.
Parallellt med mina uppdrag har jag hållit på med egna projekt och verkligen längtat efter att få mer tid till det. Nu kunde jag det. Men vad skulle jag börja med? Vad skulle jag satsa på? Tänk om jag slänger bort min tid… Så tänkte jag. Jag hade press, bara från mig själv, att det jag gjorde skulle leda till något ”nyttigt” och till slut fick jag en kreativ kortslutning. Ville inte illustrera. Kunde inte göra eget.
Det var en besvärlig tid, jag fick helt enkelt ställa mig frågan varför jag en gång började.
Det finns givetvis flera, men ett av svaren är att jag från början tyckte det var roligt. Därför bestämde jag mig för att strunta i att söka uppdrag under en tid och bara göra sånt som det inte skulle ”bli” något av. Jag skulpterade små figurer och skrev färdigt två av mina påbörjade manus.
Skulpturerna samlar damm. Om det ”blir” något av manusen vet jag inte, vill givetvis det, men kanske har det mindre betydelse för nu tycker jag bildskapandet känns bra igen. Kortslutningen är borta. Den kreativa proppen har fått en ny säkring. De uppdrag jag haft har varit spännande och nu ser jag mycket fram emot att påbörja illustrationerna till barnboken Linda Palm och jag ska få utgiven på Idus förlag.
Mitt jobb är roligt igen.
4 kommentarer:
Intressanta frågeställningar och tankar som det inte pratas så mycket om inom illustratörskåren tänker jag. Alla har vi svackor av olika slag och olika längd, men inte så många vågar prata om det. Det är lite tabu.
Också jag, som bara skriver, känner igen mig. Under flera år jobbade jag med beställningsuppdrag (läromedel) och hur blir man skönlitterär igen efter detta? Skapandets villkor går ibland inte att förstå.
Hej Jessika! Så spännande att få läsa om ditt skapande, dina bilder är ju en del av den svenska bokskatten numer:-)
Det är konstigt att just illustratör titeln är så laddad. Kanske handlar det om vad man har för syn på ordet yrke, vad det innebär att jobba, vilken bakrund man har. En musiker är väl musiker fast han inte har en anställning i en ensemble. Illustratör är ett yrke där vi måste fylla på i perioder eftersom vi ger så mycket av oss själva och då kan det kännas som att man är overksam. Jag tror vi behöver hitta stunder av återhämtning där vi kan ladda vår kreativitet. Kanske är det bra med en kreativ kortslutning ibland så att man får fundera lite på vad man vill och på vilket sätt. Hitta tillbaka till ursprungs idéer och få dem att leva igen.
Tack Caroline :)
Ja det är intressanta frågor det här kring skapandet. Synd om det är tabu för jag tror de flesta som håller på med något kreativt har eller kommer att stöta på det.
Idag är det inte så laddat för mig om jag är illustratör eller inte. Jag har förlikat mig med att det går upp och ner, lärt mig leva(någorlunda...) med osäkerheten men inser att det är otroligt viktigt att ha en bra balans mellan uppdrag och eget jobb. Kortslutningen var bra :)
Skicka en kommentar