Det fanns en skolbila och en stadsbibla, jag hängde på båda.
Skolbiblan låg högst upp i den halvgamla skolbyggnaden. Det var breda stentrappor dit upp, med långa fossiler i alla trappsteg. Rummet intill var aulan, kanske var det inget mer så högt upp.
Själva biblan var halvmörk, med mindre fönster än skolans andra rum. Väggarna täcktes av fasta hyllor och hyllorna var fulla av röda biblioteksband. Alla böcker var lite halvgamla tror jag, eller så såg det bara så ut när de var bundna sådär.
Det luktade jättegott.
Jag lånade böcker och sen satt jag under päronträden och läste.
Jo för det fanns en fruktträdgård till den här skolan, så gammal var den fast jag gick där på 70-talet. En gräsbacke med höga, välansade träd och häck runt. Förr hade säkert eleverna tagit hand om frukten men jag minns inte att vi ens pallade. Konstigt?
Palla frukt gjorde jag ju annars jämt?
Nu är trädgården omgjord till lekplats såg jag i våras och det är väl förmodligen bra? (fast helt säker är jag inte)
På skolbiblan lånade jag böckerna om Narnia, det är det enda jag minns nu.
Stadsbiblan låg alldeles intill.
Det var som fritidsgården för mig. Bibliotekarien kände igen mig och hade en hög utvalda böcker på hyllan bakom disken som hon tänkte föreslå just mig varje gång jag kom in. Jag tror att jag läste allt på den biblans halv-stora-barn-avdelning, plus tonår. När böckerna var slut tog jag paus några år, för vuxenböckerna kändes fortfarande för svåra.
Än idag läser jag mest ungdoms- och storbarnsböcker.
Här minns jag Hans-Eric Hellbergs böcker, allihop. Sven Wärnsström. Maria Gripe, Gun Jacobsson. Och Jules Verne. Till exempel.
Ja.
Ibland (ibland) känns det som när man idag talar om läsning så tänker man lite för mycket på bokköp.
Och när man ger tips så är det mest det nya?
Och i bokhandeln finns nästan bara nya böcker.
Jag tänker så här:
Om man gillar att läsa. Och vill läsa mycket.
Då KAN man inte inskränka sig till det som är nytt. Och inte köpa allt heller. Tänk om man bara fick läsa böcker som man själv äger? Om all läsning måste rymmas i den egna bokhyllan?
Vad lite man skulle kunna läsa då...
TUR att det finns bibliotek!
Och gamla böcker!
Under de två kommande veckorna kommer vi på bloggen att ha TEMA: Gamla boktips.
Hjälp gärna till att tipsa om läsning som man kanske missar, och böcker man hittar på biblan!
Jessika Berglund
4 kommentarer:
Gamla ljuvliga bibliotek,jag gillar hur du beskriver dem: den speciella doften, de ganska stela, traditionsbundna omgivningarna,fossiler i trappan(bara det) - och ingenting annat än böcker. Inga datorer och andra moderniteter...Nej,bara böcker. Med ryggarna utåt bevarande sina hemligheter tills man vände på dem, inga sådana där insmickrande snurror med utvalda godbitar. Undrar om barn av idag kommer att minnas doften av sitt bibliotek när de blir vuxna? Ja, vem vet.
Böckerna luktar inte likadant nu. Jag har överfört lukttestet på mina barn. När de ska låna böcker tittar de först på omslaget sen luktar de på sidorna. Och då har vi kommit fram till att en fin bok som luktar illa är inte optimalt! Oftast luktar de äldre böckerna bättre. Det är ganska viktigt. Miljön, är fantastisk, den är lugnande ända in i själen.
Lite läskigt det där.... Det gäller alltså att få sin bok att lukta gott...
Jag tänker på en insändardiskussion som varit på Faktum, där man funderat just kring lukten. På papperet och trycket, att vissa inte gillar det och andra tycker att det är bra.
Det ÄR väldigt intressant att det spelar roll.
De kanske kommer minnas doften av sin ipad...
Skicka en kommentar