måndag 9 januari 2012

Här hämtar jag kraften till livet och den skapande processen

Nu har julhelgerna passerat och vi är på god väg in i ett alldeles nytt år. Framför oss ligger de oskrivna dagarna. De som skall fyllas med vårt vardagliga liv och med stunder av tomtebloss som lyser upp den grå lunk som också är en del av livet. Vi kan inte alltid flyga bland stjärnorna. Men vi kan försöka, vi kan ha en vilja och önska, vi kan drömma och då är vi redan på god väg.
Jag heter Monika Häägg och är författare till fyra böcker som handlar om en flicka i bronsålder. Solbarnet, Månguden, Isvintern och Kungsgården. Under veckan som ligger framför oss är jag skribent här på Barnboksnätets blogg.


Nu tillbaka till dagar av grå lunk och drömmar om att flyga bland stjärnorna.
Jag tror att det är bra att blanda det vardagliga med drömmar och visioner. Vi måste ha högt flygande mål, som vi kanske aldrig når fram till, men som får oss att kämpa vidare. Under tiden vandrar vi vår vardagliga lunk.
Varje dag hämtar jag kraften, till min skapande process, ur långa promenader vid havet. Stranden och havet är som en tavla som ständigt förändras. Ingen morgon är den andra lik. Vissa dagar i gråskala, andra i färgsprakande dräkt och med en vidunderlig himmel som ständigt skiftar gestalt. Havet kan vara i uppror och som i vrede kasta sig mot stranden, men det kan också var en blankstilla yta av silver som speglar molnens färd över oändligheten.
Varje tidig morgon fyller mig med energi. Det är som om jag skopar upp kraften ur havets tavla.
Här rensar jag mina tankar och trollar fram nya idéer. Här löser jag de där problemen som strax innan kändes fullständigt olösbara. Ibland är idéerna alldeles tokiga och faller likt gnistregn till marken, kanske redan några timmar senare eller nästa dag. Men ibland föds den där fantastiska skapelsen som bara måste förverkligas.
Så är processen igång. Den skapande processen.
Med dessa ord som inledning på min bloggvecka önskar jag alla, både läsare, författarkollegor och alla andra som sliter i den grå vardagen, Ett Gott Nytt Skaparår!

Monika Häägg

6 kommentarer:

Annika Rockström sa...

Jag känner igen mig i det här att hämta kraft ur havet. Det är nåt så stort och speciellt med havet. Föränderligt och ändå samma. Idag när jag kom in med bussen till Lysekil var det en ovanligt vacker morgonhimmel över havet, längst upp små grå utspridda moln över en blågrå grund, under det ett mörkt molnband och så en ljus aprikosfärgad himmel ovanför svarta berg. Och sen havet blågråskimrande. Det var en sån härlig början på dagen!
Ska bli spännande att följa din bloggvecka.

Monika Häägg sa...

Ja, havet och himlen kan ge otroligt fina färgupplevelser. Ständigt i förändring, för den som ser och uppmärksammar detta fantastiska fenomen.

inger granberg sa...

Havet kan vara skrämmande också. Det både tar och ger liv. Jag tycker om havet. Men jag skulle inte vilja ha ett hus som ligger alldeles intill havet. På något sätt vill jag ha ett visst avstånd till havet.

Monika Häägg sa...

Havet är verkligen skrämmande också, jag står gärna och tittar på det, men är inte så förtjust i att vara i en båt ute på havet. Det är nog djupet inunder... Jag är också nöjd med att jag har 20 minuters promenadväg innan jag är framme vid stranden. Det räcker för mig!

Jonna Berggrens Fantasy sa...

Ja, havet och naturen är en oändlig källa. Januari är planeringens och drömmarnas tid. Vägen är ju som många sagt viktigare än målet, så dröm stort. Jag har märkt att det fungerar att skriva ner och tala högt om sina drömmar - då slår de in. Min dröm är ett hus i Italien och att mina nya manus ska bli utgivna. Och så vill jag börja springa igen - tänker mig själv flyga fram i sanden längs med havet och det går så lätt, så lätt ...

Monika Häägg sa...

Jonna, det där kändes riktigt målande och härligt. Hus i Italien och springa på stranden...