Familjehistorien nästlar sig in

Britt Engdal bloggar om några "gamla godingar", och om hur den egna familjehistorien kan nästla sig in i en berättelse:

År 1924 flyttar den 12-åriga Maria in till Göteborg i boken Flyttfågel. Hon ska bo i Ulfs familj och gå i Sigrid Rudebecks flickskola. Där gick jag själv 30 år senare. I flickskolan möter Maria den fina världen, de rika flickorna som ofta ser ner på henne och skrattar åt hennes dialekt, men finner också en pålitlig vän i Irene, en kavat flicka från det fattiga Haga, och i Violetta ett par trappor upp, vildsint, lycklig och stark. I sin modersmålslärarinna får Maria en stark förebild och det lilla skolbiblioteket blir en älskad tillflyktsort.

Ulfs pappa har dystra ögon och ett svårmod som vill knäcka honom. Han är också min egen pappa. Min personliga familjehistoria har nästlat sig in i böckerna om Maria. Jag är inte bara Maria, jag är också Ulf.

För att kunna skildra livet på Hönö på 1920-talet var jag tvungen att göra ganska mycket research, framför allt intervjua men också läsa. Det var ett rent nöje att få möjlighet att blåsa liv i en tid och en plats på detta sätt. Inför Flyttfågel läste jag mycket om livet i Göteborg på den här tiden, men framför allt skildrade jag mina egna minnen från Rudebecks, som också på 1950-talet var en mycket gammaldags skola, där man inte fick äta soppa med skedens spets först in i munnen … Men visst busades det också. Flickan som snöt sig i psalmboken fanns inte bara i boken utan också i verkligheten i min egen klass.

”Vad ska du bli?” frågar Irene Maria en dag. Maria blir överraskad. Kan hon verkligen ”bli” något? Få ett yrke? De enda yrkeskvinnor hon mött är lärarinnorna. Kanske …? Så föds ett litet frö som kommer att gro och växa sig starkt.

Mer om Maria senare i veckan.