Kärlek och Uppror

Omslaget till Ebba Gröns album Kärlek & Uppror. En titel som sammanfattar pubertetsåren ganska bra. Åtminstone för mig.

Jag smakar på ordet pubertet. Klibbigt. Kroppsligt. Svettigt. Minnen av kalla omklädningsrum och skolidrottens hala duschrum flimrar förbi. Minns kropp och knopp i Kamratposten och tankar om mens, könshår ömmande kroppsdelar.  Ett ständigt jämförande med vem som hade fått vad och när. Antingen för tidigt eller för sent. En gyllne medelväg finns sällan under de här åren. Alla känner sig lika udda, lika konstiga och lika främmande inför förändringen som står för dörren. Ingen tid att längta tillbaka till, det verkar alla som jag pratar pubertet med överens om.

Men det finns också något annat som präglar puberteten. En längtan. Något spirande. Känslan av allting är möjligt och att man faktiskt kan bli en annan person än den som tidigare rymdes inom den roll som man haft given. Kanske vaknar ett uppror eller en känsla av förälskelse som tidigare slumrat djupt inne bakom bröstbenet. Nu pockar den på och vill komma ut. Det är också puberteten. Den känslomässiga utvecklingen, identitetsskapandet och ett intellektuellt sökande som i bästa fall varar livet ut.

I vintras skrev jag ett långt reportage i Göteborgs Postens kulturdel om pubertet som konstnärlig motor. Om hur såren som vi fick under de där åren fortfarande skaver, pockar på vår uppmärksamhet och vill bearbetas. Hur vi som författare gärna återvänder till de där kliande ärren för att hämta kreativitet och inspiration.

Men jag skrev också om hur den pubertetsåren gestaltas inom kulturen. Oavsett om vi läser Jonas Gardells ångestfyllda tonårskildringar eller tuggummi doftande highschoolromaner så har de alla det gemensamt att de skildrar de viktigaste åren i en människas liv. Åren när vi formas. Men också är som mest sårbara.

Om vårt behov av identifikation och om såren som aldrig riktigt läker ska jag skriva om den här veckan på Barnboksbloggen. Men också om starka lyckokänslor och spirande kärlek som präglar oss för resten av livet.

/Hanna Jedvik