Varför böcker i bronsålder?

Mina historiska ungdomsböcker Solbarnet, Månguden, Isvintern och Kungsgården utspelar sig i bronsålder. En mytisk och mystisk tid som ger uppslag till spännande fantasi. Bronsåldern är väl dokumenterad på olika sätt, men är ändå oklar och svår att få grepp om. Inget kvarlämnat skriftspråk kan berätta den tidens historia. Men ändå finns gravhögar och hällristningar fortfarande kvar efter tretusen år. Det var alla dessa gravhögar som gav mig idén till böckerna om Fry. En flicka med övernaturliga krafter.

En solig sommardag cyklade jag på en liten väg. En varm dag med luften dallrande över åkrar och ängar. I lagom fart rullar naturen förbi. En ko höjer huvudet och tittar nyfiket och en rovfågel dyker ned en bit längre bort. I vägkanten står plötsligt en skylt. En skylt som känns ganska felplacerad och min nyfikenhet gör att jag stannar och läser.
Där berättades om bronsålder. Att solen var betydelsefull för den tidens människor och att det som finns kvar är alla dessa gravhögar.
Lite förvånat tittade jag mig omkring. På en slänt längre upp syntes tre stora högar. Jag hade inte sett dem innan. Det var som en uppenbarelse. Fantastiskt vackert och fantasiväckande.
Där på den lilla vägen föddes historian om Fry – ett solbarn. Jag cyklade vidare och fantiserade om hennes liv, men sedan tog det mig flera år att läsa in mig på fakta. Min kunskap om den tiden var minimal.
Ibland tänker jag att om jag inte hade cyklat den där lilla vägen och om inte skylten varit placerad i vägkanten så hade jag kanske aldrig skrivit de här böckerna och aldrig blivit författare.
Det är ofta tillfälligheter som styr våra liv.


Monika Häägg