Gästbloggare Ola Gustafsson: Steg för steg till en magisk värld

Varje historia och text är en resa till en annan värld. Jag ser hur husen och miljöerna ser ut, hur det luktar, vilka ljud som hörs och vilken tid på dygnet det är. Berättaren visar vilken stig jag ska följa. Men när jag går den stigen dyker andra saker upp. Sånt som inte berättas i text.

Jag heter Ola Gustafsson och är illustratör sedan 1996 och har i drygt tio års tid gjort tusentals nyhetsgrafiker och illustrationer för tidningen Metro.

Någonstans inom mig har jag längtat efter att göra något annat och 2007 fick jag möjlighet att göra barnboken Fågelungen tillsammans med författarparet Dan och Inger Haupt. Då fick jag blodad tand för barn- och ungdomsböcker. Det räckte inte för mig att försöka trycka in barn och ungdomsillustrationer i min nyhetsgrafik.

2007 ”kom jag ut” som bildberättare och barnboksillustratör.

De senaste åren har jag satsat allt och offrat allt för att kunna försörja mig som barnboksillustratör. Jag överdriver inte när jag säger att jag satt precis allt på spel för att följa min dröm.

Resultatet av det är att jag gjort två böcker med en jordansk författare, varav en blivit nominerad för Shiek Zayed award – ett pris jag aldrig tidigare har hört talas om, men som jag förstått är prestigefyllt i arabvärlden – och är nu chefsillustratör för Polarfish Books som ger ut digitala, interaktiva böcker över hela världen. Jag är också lärare i illustration och bildberättande på Forsbergs skola i Stockholm.

I det här blogginlägget tänkte jag berätta om hur mitt arbete går till rent praktiskt: Vilka arbetsrutiner jag har. Vilka tekniker jag använder. Hur jag jobbar med författare och förläggare.

Hoppas att det här är något som kan vara till nytta för dig!

1. Som sagt, jag börjar med att läsa berättelsen och får då ofta upp bilder som inte finns beskrivna i texten.

2. När jag får en tydlig bild framför mig i en text, så markerar jag det stället med en liten kludd i marginalen. Så samlar jag ihop alla ”kluddar” i en sidlayout där jag räknar med att boken ska ha 32 sidor, eller 16 uppslag. Jag ritar ut varje kludd så pass mycket att jag själv kan påminna mig om vilken bild jag fick till mig.

3. Sen börjar jag fundera på hur de olika uppslagen ska se ut. Hur det ska kännas att bläddra i boken jag gör. Jag försöker variera bilderna med fokus på läsupplevelsen: fulla uppslag, småbilder, tre kvartsbilder. Fast ofta blir det stora uppslag i alla fall, för jag tycker att det är så fint.

4. Sedan börjar jag att göra noggrannare skisser, stora nog och tillräckligt utritade för att jag ska kunna skicka dem till författaren och förlaget för att de ska få en bild av vad jag ser framför mig. Utifrån dem kan de få komma med ändringar och synpunkter. I det här steget har både författare och förlag stor frihet att ändra. Jag anser inte att en bild är klar förrän den faktiskt är klar. I det här skisstadiet är det också enkelt att ändra, men ju längre in i processen vi kommer, desto svårare blir det. Faktum är att jag ser på samarbetet med författaren som en växelverkan. Mina bilder påverkas av det som författaren skriver. Men jag har också omvänd erfarenhet att författaren inspireras att ändra i sin berättelse när han eller hon får se mina bilder. Jag tänkte berätta mer om det i mina kommande blogginlägg.

5. När vi kommit överens, scannar jag in skissen och läser in den i något av mina bildbehandlingsprogram, Photoshop eller Corel Painter. Painter simulerar riktiga tekniker bäst, bilderna ser ut att vara målade med handtekniker. Fast när filerna blir väldigt stora och har många lager, blir datorn så långsam att det blir svårt att jobba.

Photoshop är mycket snabbare, även när man jobbar med många lager, så jag arbetar numera mest i det programmet. Nackdelen är att det inte ser lika handgjort ut.

6. Jag använder alltid en digital ritbräda, utan den skulle jag inte kunna göra mycket alls faktiskt.

7. I datorn ritar jag upp varje form och figur i olika lager. Fördelen med det är att jag lätt kan ändra färger, former och komposition utan att det påverkar resten av bilden. Lager är också bra om jag vill återanvända en detalj någon annanstans. Ibland gör jag olika lagerblandingar för att förstärka det jag vill ha med i illustrationen.

8. När jag har kommit så här långt kan jag komma på nya saker, eller nya element, jag vill föra in i berättelsen. Som i den arabiska barnboken – A Story of an Oyster - där jag ville ha något typiskt arabiskt, en arabisk smak liksom. Jag ville också antyda att världen är större än vi tror, att det finns sånt som kopplar ihop oss levande. Jag tänkte berätta mer om hur jag löste det i mitt nästa blogg-inlägg.

9. Nu har jag en färdig bild som jag kan skicka tillbaka till författaren eller till förläggaren. I de samarbeten jag har haft har författaren mer att säga till om än förläggaren.

10. Om författaren och förläggaren är nöjda är uppslaget nu klart för att lägga in texten. Har de ändringar går vi tillbaka några steg i processen och det går om och om igen tills vi äntligen har kommit fram till en lösning alla är nöjda med.

I mitt nästa blogginlägg tänkte jag berätta mer om hur det är att jobba med en utländsk författare och förläggare som dessutom lever i en helt annan kultur. Hur gör man om man inte har varit på en plats man ska illustrera? Hur ser det ut? Vad får finnas med i en bild och inte? Vilka dolda symboler kan gömma sig i de mest oskyldiga utsmyckningar? 

Hoppas du följer med mig då!

Ola Gustafsson