Gästbloggare Ola Gustafsson: En klippdocka, ett pris och en magisk pärla

En het, solig augustidag 2010 ringde telefonen. Det var en kvinna som pratade på engelska och frågade efter Ola Gustafsson. Hon berättade att hon heter Flora Majdalawi, är författare och kommer från Jordanien. Hon var i Stockholm och ville träffas och prata om ett bokprojekt.

Det här var för två och ett halvt år sedan och vi har nu gjort två barnböcker tillsammans – When I become a Mum och A Story of an Oyster – och har blivit nominerade för det mest prestigefyllda priset i arabvärlden.

Min första reaktion var att det måste vara ett skämt! Skulle en författare från Jordanien kunnat hitta mig? Hur hade det gått till?

Hon berättade att hon hade sett mitt namn och mina bilder på internet och undrade om jag var intresserad av att illustrera en av hennes berättelser.

Jag kom först till vårt möte på Kulturhuset i Stockholm och var jag inte helt säker på vad jag givit mig in på. Allt det hon sagt per telefon lät för bra för att vara sant. Hon jobbar som författare och förläggare för ett förlag som vänder sig till skolbarn. Precis min målgrupp!

Sen kom hon verkligen! Hon hade sin son med sig. Och hon berättade om en historia hon ville att jag skulle illustrera som direkt fångade mitt intresse: A Story of an Oyster. Hon beskrev hur den skulle handla om det historiska pärlfisket i Persika viken och om hur miljön blivit förstörd sedan oljeindustrin tagit över. Innan jag ens hade läst storyn fick jag bilder för mitt inre hur jag skulle illustrera den.

 Men det skulle dröja ett och ett halvt år innan jag fick börja jobba med den. Istället fick jag manuset till en annan berättelse - When I become a Mum. Det handlar om en flicka, Zanzouna. Boken utspelar sig i någon stad i Mellanöstern och är också tänkt för den arabiska marknaden. Zanzouna skulle framställas som stygg och olydig. Storyn går ut på att hon tyckte hennes frukost var tråkig, så hon sålde tillbaka den till affären och köpte godis istället.

 Jag tyckte Zanzouna var företagsam och ville rita en aktiv, framåt tjej och jag var klart inspirerad av Pippi Långstrump. När jag gjort mina första skisser, tyckte jag hon behövde något mer som underströk hennes initiativförmåga. Det var då hennes hår fick ett eget liv.

Nu finns klippdockan – min Zanzouna med sitt magiska hår - i skolor och på mässor runt om i arabvärlden.

Två flickor från Amman, Jordanien håller i min och Floras bok "A story of an oyster". I bakgrunden syns Zanzouna från min första bok. 

Sen fick jag äntligen manuset till A Story of an Oyster. Boken hon ursprungligen ville jag skulle göra. Hon skickade manuset som hon gjort en ruff översättning till engelska. Det var den historien som jag sedan grundade mina bilder på.

Jag gick igång på den stora berättelsen. Den om hur människa och miljö hänger ihop. Att vi har ett ansvar för planeten. Jag gillade att hon ville koppla detta till att pärlfisket ersattes av oljeindustrin som förstört miljön i Persiska viken.

Hon berättade om det väldigt cykliskt. Hur naturen via solen, månen, fåglarna och vinden försöker berätta för människorna att vi gör fel, att vi måste ta hänsyn till naturen. Att naturen blev till aktiva och mytiska personligheter. Att naturen var en agerande karaktär i berättelsen. Utifrån det byggde jag mina bilder. Den åttaåriga flickan Ayisha visade oss vägen in i det faktum att världen har ett sammanhang.

Det stora sammanhanget bäddade för min tanke att knyta ihop alla bilder på ett arabiskt sätt. Jag ville få de arabiska läsarna att känna igen sig. Och jag ville också få bilderna i boken att hänga ihop. Jag löste det genom en bakgrundstextur i arabisk mosaik.

När jag skickade de färdiga bilderna till Flora blev det väldigt tyst. Väldigt länge. Jag blev först irriterad. Sen blev jag orolig. Sen hade jag fullt upp med annat, så jag glömde bort det. Men så efter någon månad hörde Flora av sig igen. Hon sa att hon blivit så inspirerad av mina bilder, att jag tagit dem så mycket längre än den berättelse hon först skrivit, så hon hade skrivit om hela berättelsen.

”Nu tror jag att vi har en prisvinnare!”, sa hon.

På ett väldigt sent stadium i den processen sa Flora: ”Vi ser att det är en Davidsstjärna i ett av mönstren. Du måste byta ut det, för vi är inte judar – vi är araber. Vi kan inte ha judiska symboler i en arabisk barnbok!” Då var jag väldigt glad över att jag jobbar med olika lager. Jag kunde bara byta ut bakgrundsmönstret. Jag fick också veta att ett av de andra mönstren, det när Ayisha trär på ringen på sitt finger, var ett väldigt betydelsefullt arabiskt mönster.

En dag bara någon vecka före jul ringde Flora och bara skrek i luren: ”Vi har blivit nominerade till Sheik Zayed book award. Det är fantastiskt. Jag kan inte tro det.”  Hon berättade ivrigt om Sheik Sayed book award som är ett väldigt eftertraktat pris i arabvärlden. Vår bok A Story of an Oyster är ett av åtta nominerade bidrag. Sen sänkte hon rösten som för att inte glömma bort att vara ödmjuk: ”Insallah.” Om Allah vill.

Så Insallah, reser jag till Abu Dhabi i slutet av mars och tar emot ett av arabvärldens mest prestigefyllda priser.

Ola Gustafsson