Skönlitteraturen består av en mängd genrer, och det allra mesta kan placeras i en sådan vare sig författaren vill eller inte. Mitt gästspel på den här bloggen handlar främst om urban fantasy, som är en inte så liten undergenre till ”allmän” fantasy. Och en del om varför jag skriver i den genren.
Den genre som dominerar på den här bloggen är som bekant barn- och ungdomslitteratur, vilket i sig är en rätt konstig genre. Det finns ju t ex deckare för barn och ungdom, thrillers (eller spänningsromaner, som det väl kallas på svenska), science fiction, skräck och fantasy. En del buntar ihop de sista tre till en enda klump också, vilket kan vara rätt i bland men oftast inte. Science fiction är strängt taget ”fantasi om vetenskap”, vilket för det mesta är väldigt långt från vad de flesta menar med fantasy.
De flesta, eller i vart fall väldigt många, förknippar fantasy med fantastiska världar där eldsprutande drakar, grymma orcher och listiga trollkarlar härjar och smider ränker. Världens hopp står till ett band med från början oskyldiga hjältar som växer med uppgiften och till slut störtar ondskans läskiga makter. Låter det bekant?
Det är i den sortens fantasy som många av de ”stora” fantasyeposen utspelar sig, t ex Sagan om Ringen och den nu bioaktuella Bilbo, båda av J.R.R. Tolkien. En del tänker kanske på C.S. Lewis Narnia-berättelser och någon på ”Mio min Mio”, av Astrid Lindgren, men nästan ingen tänker på ”Karlsson på taket”. Men t o m Karlsson kan sorteras in under fantasy, kanske t o m den urbana varianten.
På den här bloggen har det i höstas varit ”Tema Fantasy” och nyss gästbloggade Oskar Källner om just fantasy. Så den som vill kan läsa massor om ämnet utan att ens lämna den här bloggen. Den som vill läsa lite mer om urban fantasy, fortsätter att läsa här den här veckan.
Det blir ingen lång, vetenskaplig ansats på den här gästbloggen. Jag är inte litteraturvetare och om du är som jag så lockas du mer av att läsa, att färdas till en annan värld eller uppleva någon annan människas liv, än av allt finlir runt omkring. Bra fiction innehåller massor av finlir, men det blir som bäst när finliret märks som minst, tycker jag.
För mig handlar all bra fiction, särskilt fantasy, om att få uppleva något annat än mitt eget liv. Kalla det eskapism, om ni vill, men så vill jag ha det. Trots detta finns ju inget som hindrar att det kan vara kul att veta lite grand om ämnet, ändå.
Fredrik Persson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar