Inspiration...

Det där är svårt. Vad blir jag inspirerad av? Allt?
Ja, kanske, allt och inget.
Men kanske inte i första hand vare sig text eller bild, trots att det är det jag själv jobbar med.

Enstaka musikslingor däremot, då vill jag leta efter ord, de alldeles rätta orden.
De som känns som den där musikslingan låter och ibland tänker jag att det hade kanske varit smartare att göra musik i så fall - om jag nu vill att texten ska låta som ett gråtande gitarrsolo...
Väder är också väldigt inspirerande.
Alla slags väder men kanske särskilt duggregn och vårsol. Vatten som slår mot stranden, fötter som står i vattnet - både att se fötterna och känna vattnet.

Genast vill jag berätta något, lite oklart vad.
En av mina facebookkamrater har en son som heter Roky Ventor och när hon berättar om deras grejande blir jag kolossalt inspirerad.
Men igen - vad vill jag göra då?
Prata med barn? Leta efter tappade grejer längs spårvagnsspåret?
Mata fåglarna?
Det är svårt att styra från inspirationen till uttryck.
Det är likadant med idéer.
Att få dem är lätt, att börja är lite svårare och att göra klart är jättesvårt!
Sen tänkte jag att just bilderböcker sällan inspirerar till annat än just läsning och samtal.
Jag får livslust av dem, inte skaparlust. (kanske är det samma sak?)
Så tänkte jag.
Och sen fick jag syn på Tummelisa med Kaj Beckmans bilder... Den lilla flickan i säker balans på ett näckrosblad, dragen av en fjäril. Vatten, sten och grönska runt omkring, perfekt kollageteknik klippt och klistrat i lysande grönt.
Genast vaknar en där gröna berättelsen som ligger och slumrar i bakhuvudet! Genast vill jag ha en sax och lite klister, blad och stenar, en kritask!
Om Roky Ventor kan ni läsa här.
Härligt gitarrsolo finns i den här låten av jättefina Christina Kjellsson.
Kaj Beckman verkar man vara tvungen att leta efter på biblan, gå dit!
Jessika Berglund