Nu för tiden har jag i princip alltid en tuschkontur och känner mig rätt så nöjd med det. En liten teori är att den stora osäkerheten kring färg och måleri blir mindre, om man "ramar in" färgen med tydlig kontur.
Pepparkakeland..... Hur hamnar man där? För det första är jag själv väldigt förtjust i pepparkakshus, bygger ett eget varje jul. Och jag har en speciell relation till saffransbullar. Alltså känner jag mig väldigt hemma. Annars hade jag aldrig tackat ja till uppdraget att illustrera denna visa.
Och hur går det då till när bullar och kakor gör sin resa från skiss till färdig bild?
Först och främst är det väldigt mycket skissa, skissa, skissa....Blyertspenna och ljusbord. Och mycket papper. Skissa är en väldigt intensiv period och en väldigt munter period. Kort sagt, jag tycker att det är roligt!
Jag skissjobbar boken ganska "klar", behöver oftast inte göra några stora ändringar när det blir dags för måleri. Men det händer!
Med blyertspenna överför jag sedan skisserna till akvarellpapper, också det på ljusbord. Och därefter jobbar jag igenom bilden med tuschpenna. Jag vill INTE skriva att jag fyller i min blyertslinje med tusch, även om det är det jag gör. Nej tuschjobbet är ett väldigt känsligt jobb, utan rätta känslan blir det alldeles "dött". Fortsättning följer i morgon......Catarina
7 kommentarer:
Att tuschandet är ett känsligt jobb har jag märkt, det är just då man kan döda bilden och det är svårt. Själv skulle jag nästan vilja hoppa över det, men det går inte heller. Har du heldragna linjer, samma tjocklek på pennan, vilken typ av pennor använder du mm. Christina Alvnér använder reservoarpenna med specialslipad spets, hennes linjer lever!
Sen kommer ju nästa problem, hur får man ihop mötet av sidor på ett uppslag på ett intressant sätt? Det finns massor av lösningar med perspektiv, vinkel, nära och långt ifrån.
Jag såg att Kristina Digman bygger upp en scenografi för att få ordning på sina bilder, det är en lösning. Hur tänker du där?
Intressant läsning igen Catarina!
Linjen lever! Fint uttryckt.
Jag använder helst blyertsen i originalen också. För mig blir den mest levande. Och jag kan också ändra linjen under resans gång. Händer rätt ofta att jag gör det faktiskt, ändrar linjen.
Konturlinjen är väl typiskt något som gemene man (vilka det nu är) INTE tänker på när det är bra gjort och fungerar!?
Inte desto mindre viktig för känslan, gestaltningen, och tydligheten...
Dina originalbilder på Bokskåpet är så fantastiskt fina, tänk att de ser ut så alldeles på riktigt!
Till Caroline:Tuschlinjen får inte ge en känsla av skiss utan måste vara en sammanhållen linje, däremot går jag in här och där och "skugg"streckar linjen.
Jag använder gammaldags stift och pennskaft och doppar i vattenfast tusch.
Bygga scenografi var rätta ordet, jag har kallat det för skissa.
Till Sara: Jag grät när jag insåg att jag inte klarade att jobba med blyerts i mina original. Jag älskade verkligen blyertslinjen. Men efter åratals slit med tusch och stift lyckas jag numera få den där "blyerts"känslan när jag jobbar.
Till Ingela: Javisst är det kul att konstatera att originalen ligger så nära färdigt tryck. Heder åt boktryckarkonsten!
Om någon undrar varför jag tagit bort en kommentar, så beror det på att jag skrivit kissa istället för skissa.
Tycker att det i viss mån är okej med stavfel, men där går gränsen!
Jätteroligt att få se hur dina bilder växer fram!
Ja, gå och titta på Catarinas originalbilder på bokhandeln Bokskåpet alla som kan, de hänger där och är jättefina!
Skicka en kommentar