måndag 5 december 2011

Tesslas pappa vill inte

Det var kärlek vid första ögonkastet. När jag såg Tesslas pappa
skissad för första gången visste jag direkt att det var honom jag
ville ha. Mitt äldsta barn har påpekat det flera gånger - Tesslas
pappa är gullig!
© Caroline Röstlund


Han kom via mejl från Caroline. Färdig och perfekt. Vi hade pratat om
att han skulle vara lite äldre. Så att han kan vara pappa till en
tonårssyrra till Tessla (vi får se om hon dyker upp i en tredje bok).
Och att han skulle se lite mellanöstrig ut. Det var allt vi sagt.
Han överträffade alla mina förhoppningar.

Att vi över huvud taget hade diskuterat honom innan Caroline började
skissa är inte helt vanligt, har jag förstått. Ofta lämnar man som
författare sin text till illustratören, som sedan skapar karaktärerna
efter eget huvud och så får man hoppas att man gillar det. Så jobbar
inte Caroline och jag. Vi har fått höra att vi har ett ovanligt
samarbete. / Åsa

Samarbete det är bra!
Jag vet ju att författare har filmer i sina huvuden och att de har byggt upp en värld kring berättelsen.
För mig som kommer in i ett andra skede gäller det att lyssna in. Vad är det författaren säger, vilka är karaktärerna, hur ser miljön ut, hur är stämningen och vad kan jag lägga till för att fördjupa berättelsen.

Mellan mig och Åsa klaffar det. Jag förstår vad hon är ute efter och det ligger nära mitt eget uttryckssätt. Vi kompletterar varandra.
Vad gäller Tesslas pappa, ville vi som sagt att han skulle vara äldre, säg 40+ han är uppvuxen i Sverige med föräldrar ifrån ett land i mellanöstern. Han lever med två kulturer. Vi ville att han skulle jobba på bank för att visa att andra generationens invandrare har samma plats i samhället som en person som är född i Sverige. Vi ville att han skulle bo flott i ett fint gammalt hus i innerstan. Den biten var enkel. Men hur gestaltar man det?
Jag fick göra lite research. Min vän som kom till Sverige som 8-åring från Iran delade med sig av sina erfarenheter. Jag fick se bilder på typiskt persiska ting bla. mattor, stora spetsgardiner, fat med meloner, en slags speciell vattenkokare som är vanlig i Iran (Tesslas pappa har en i köket) och onda ögat. Mycket finns med i boken om man ser efter noga.


Det är mycket tankearbete kring en karaktär för att den ska kännas hel. Då är det bra att få snacka ihop sig tycker vi, det blir liksom bättre när man är två.

En sak till...Tesslas pappa är musikalisk han spelar Saz. Den står på omslagets baksida lutad mot väggen i sovrummet.
/ Caroline

4 kommentarer:

Kerstin LH sa...

:D Det märks ju att samarbetet klaffar! Kul att ni beskriver processen parallellt och från var sitt håll. Ser fram emot fortsättningen! Och tack för saz-musiken!

Pia Johansson sa...

Men vad är onda ögat?

Caroline sa...

Det onda ögat är en slags negativ kraft som vi alla mer eller mindre bär inom oss. Om vi stirrar för länge på en person, ett djur eller till och med objekt kan vi skada denne med den onda krafter. Detta sker oftast helt omedvetet, men själva stirrandet i sig kommer många gånger från avund eller beundran, och dina ögon blir det onda ögats kanaler.För att skydda sig har man amuletter, en blå sten eller ett blått öga i hals- eller armbandet. Man kan också ha större amuletter hängandes på väggen.
Det är väldigt vanligt med skyddsamuletter, tex har vår lokala pizzabagare sin amulett på väggen bakom kassan.

Anonym sa...

Ja, min dotter fick ett sådant armband när vi var i Turkiet. Men det var ju tur att det var skydd det var!
/Pia