Tre skolor i dag: Ahlafors fria skola (bilden är därifrån), Himlaskolan och Surteskolan.
Ale verkar vara en fotbollsspelande kommun. Eftersom jag skriver om fotbollstjejer blir det en del prat om fotboll också utanför litteraturens värld under skolbesöken. Samtliga klasser hittills har legat över genomsnittet i Sverige beträffande hur många som spelar i klubb. Det gläder förstås en gammal ungdomsledare.
Till och med lärarna hade fina meriter. En hade vunnit Gothia Cup, en annan hade kommit tvåa.
En sak som jag pratar om under besöken är vad man får skriva om och vilka ord man får använda. Det känns extra viktigt nu i och med den aktuella debatten om censur och självcensur inom barn- och ungdomslitteraturen. Enligt min mening finns det inga förbjudna ämnen och i princip inte heller några förbjudna ord. Men självklart är det viktigt att göra det på rätt sätt och anpassat efter målgruppens ålder.
I det sammanhanget vill jag gärna ge en eloge till min redaktör Louella som under våra tre-fyra år av samarbete haft mycket få synpunkter på just de här sakerna. I min blåögdhet har jag trott att alla författare har samma frihet men så är det tydligen inte.
2 kommentarer:
Jag använder sparsamt med t.ex. svordomar i mina böcker, men en och annan finns ju med, för att det ska bli en autentisk känsla i dialogen. De som ibland ifrågasätter det är faktiskt eleverna. Kan bli ett bra samtal om språk och stil och författarens arbete. När jag säger att det är ju faktiskt inte jag som svär i boken, det är Fredde ... då småler de lite.
Men hur är det med den där censuren som det har skrivits om på sistone?
När jag gjorde "Gubben som grät" med Pernilla Stalfelt fick hon byta coca-cola mot påskmust och det fick inte fågas fjärilar (omoraliskt?) i boken -som jag minns det, så jag tror nog att den finns, den där viljan från förlagens sida efter att det ska vara lite tillrättalagt.
Skicka en kommentar