Igår, måndag, träffade jag 3:or och 5:or på Kilskolan i Sparsör. De har läslustvecka den här veckan, precis som alla skolor i Borås kommun.
Det är ju Världsbokdagen på fredag - "hela världens festdag för firandet av böcker, författare och läsning, samt värnandet av upphovsrätten, och människors tillgång till fri information" - allt enligt svenska Unescorådet.
En av Kilskolans aktiviteter är en läsutmaning som innebär att eleverna för protokoll över hur många minuter de läser. Så läggs allas lästider ihop, och för en viss sammanlagd tid under en viss period väntar en gemensam belöning.
"Vi tycker det är bättre att räkna antalet minuter än antalet sidor", berättar en av pedagogerna, Annika Hagberg. "Då är det ingen nackdel att läsa långsamt."
Så bra, tycker jag, och associerar vidare till Professor Bodil Jönsson som i senaste numret av tidskriften Framsidan, apropå litteraturens roll i det nya mediesamahället, säger att "det tar tid att läsa bra böcker. Det måste få ta tid att läsa bra böcker." Lite senare i samma intervju konstaterar hon att varje människoliv faktiskt är ganska kort och därför är det viktigt med "alla dessa gestalter som man träffar i skönlitteraturen, och som man kan lära så mycket av."
(Tidskriften Framsidan 2/2010)
Jag har på känn att det här med långsam läsning går att koppla till högläsning - ett av mina favoritämnen. Jag ska fundera på saken och återkomma. Hjälp mig gärna att fundera!
Kerstin Lundberg Hahn
1 kommentar:
Att läsa långsamt är ju inte alls det samma som att läsa dåligt - eller för all del fatta långsamt.
Om man låter texten ta lite tid kan man klara av mycket svårare och mer innehållsrik text, än ifall det måste gå fort hela tiden.
Som författare vill i alla fall jag att läsaren ger texten lite tid...
Och ja, högläsning är ju ett utmärkt exempel på långsam läsning! Särskilt ifall man tar sig tid att diskutera sådant som kommer upp under tiden:)
Skicka en kommentar