söndag 11 april 2010

Att skicka brev


En kommentar, svarar jag på barnens brev ett och ett eller alla tillsammans?
Svårt.
Eller inte svårt egentligen, de hade skickat alla brev i samma kuvert så det verkar vara så man gör. Då får också ALLA brev, utan att jag behöver hålla reda på var och än. Vilket jag inte lyckas med hur gärna jag än vill.
Men jag upplever att när jag gör författarbesök så är det viktigaste just själva mötet. Att jag möter barnen, de är de som är centrum. Jag träffar ju bara ganska små barn, detta att jag är författare är lite diffust för dem. Kanske skriver de själva på något? Kanske undrar de något helt annat? Kanske är det inte så jätteofta en vuxen person hälsar på och ägnar tid åt dem och deras frågor?
Och nu skriver de så fina saker i sitt brev, och vill att jag ska hälsa på snart igen. Borde jag det då?
Nej.
En av förutsättningarna för det faktiskt rätt lyckade mötet är ju att det är en timme och jag ger järnet. Det vet jag att jag inte pallar hur länge som helst.
Men om de nu svara på det brevet jag skickade till svar, med fina fjärilsbrevpappret, då har jag fått brevvänner och brevvänner är kul!
Och NU kom ett sms från "svärdottern" om att sädesärlan är siktad vi Biskops-Arnö!

Inga kommentarer: