Såhär inför regnbågstemat läste jag om två ungdomsromaner
som jag tycker om. Idag handlar det om Per Alexanderssons Bögslungan. Och imorgon om Mårten Melins Jag ser dig. Båda böckerna är skrivna på lättläst språk och alltså tillgängliga för
många.
Bögslungan är en vardaglig berättelse om den första
kärleken. En dag ser Max Niklas bli doppad i toaletten av några killar. Sedan
får de skåp bredvid varandra och börjar trevande prata. Det tittar på varann
och Max är nöjd utan att veta varför.
Textens krassa, konkreta språket känns lojalt mot de
femtonåriga huvudpersonernas värld. I det sakliga uppräknandet av vad som sker,
vilka människor som är där, platser, fångas en instängdhetskänsla. Det är som
det är och inget finns att göra. Mobbning och sociala hierarkier varvas med
matsalens korvbitar simmande i sås till en ibland nästan klaustrofobisk vardag.
Men som kontrast finns hela tiden en längtan efter närhet, som ligger fint under
ytan. I dialogerna mellan Max och Niklas, och i den fysiska längtan mellan dem
öppnas en annan möjlig värld.
Jag gillar kontrasten mellan det krassa, nästan uppgivna,
och närheten som plötsligt bryter fram, som när de pratar om att vara rädd för
hundar och Niklas svarar att han nog är mer rädd för människor, och Max ber
honom följa med och äta pizza nån gång.
Och jag tycker om de omsorgsfulla valen av vardagsdetaljer, kundvagnen
de skjutsar varann i på torget, ljuset från en gatlykta utanför persiennen, och
bögslungan. Den sista är en väska som Max kompis Johan känner sig tvungen att
kasta i en sjö efter att han blivit retad för att den är bögig.
Ibland känns berättelsen kanske väl kategorisk, i
skildringen av de sexistiska tonårskillarna runt Max kan jag nästan tappa
hoppet om att någon förändring ens hypotetiskt skulle kunna vara möjlig. Men ofta
känns det istället som att texten sätter fingret på homofobi och sexism på ett
sätt som ger hopp om en bättre värld.
Bögslungan är en berättelse om en skolvärld tyngd av
homofobi, och om mod och längtan efter en annan människa.
/Katja Timgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar