Queer i förskolan

Idag har jag intervjuat Emelie Lysholm som förläser med Queer i förskolan. Emelie är dramapedagog med många års erfarenhet från arbete i förskolan. 

Varför är queerperspektiv viktigt i förskolan?

Därför att det enligt Förskolans läroplan 98/10 ligger i förskolans uppdrag att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna plus att jobba för alla människors lika värde. Problemet är bara att en del pedagoger och förskolor utan queerperspektiv tänker för normativt när de jobbar kring detta och glömmer bort att alla barn inte är hetero eller cis personer* eller att alla barn kanske inte lever i heterosexuella kärnfamiljer. Det kränker enskilda barn men ger också en snedvriden bild för alla barn, när endast ett sätt att leva representeras i förskolan - den heterosexuella kärnfamiljen, vilket gör att det fortsätter att bli godtyckligt att se homosexualitet som något negativt eller transexualitet som konstigt och äckligt. Istället för att förankra respekt för mänskliga rättigheter reproducerar en förskola utan queerperspektiv normer kring vilka människor som inte lika mycket

värda. Men queerperspektivet innefattar inte bara barns rätt till sin sexualitet och kärlek utan även

sitt sätt att uttrycka sin identitet oavsett kön. Vi har den uppfattningen om att barn med snippa är flickor och barn med snopp är pojkar och att med dessa kategorierna flicka och pojke ska särskilda egenskaper träda fram. Många barn lyckas anpassa sig efter normen om vad som är flicka och vad som är pojke men frågan är till vilket pris? Det kan handla om att känna sig fel hela sitt liv, ständigt dåligt självförtroende över att inte vara nog feminin, för feminin respektive maskulin. Dessa barn genomgår en osynlig kamp kring könsnormer. Eller intersexuella barn som får genomgå operationer och hormonbehandlingar för att passa in i normen och två kön. De barn som synligt inte passar in i normen om två kön, flicka och pojke, och de föreställningar som ligger kring dem riskerar att bli utsatta av både barn och vuxna väldigt tidigt. Det finns oändligt med exempel på pojken som tycker om rosa där vuxna går in och ger negativa kommentarer om pojkens kärlek till rosa för att få honom att anpassa sig till normen om vilken färg en pojke ska tycka om. Detta kan skapa stora trauman i

barnets liv. Eller exempel på barn som ex har snippa men är pojke eller tvärtom och hur vuxna konsekvent diskriminerar barnet genom att vägra respektera barnets könsidentitet.

Hur upplever du utbudet av litteratur för förskolebarn ur ett queerperspektiv?

Uselt. De finns få förlag som är intresserade av att ge ut barnböcker som visar andra alternativ till att vara människa på än att vara flicka eller pojke och de stereotypa föreställningar som finns kring det eller visar olika typer av familjekonstellationer eller har andra sexualiteter med än heterosexualitet på ett naturligt sätt. De förlag som specificerat sig på att ge ut så kallade genusböcker lägger ofta ett stort ansvar på författaren rent ekonomisk vilket gör att få har möjlighet att ge ut sina böcker. Detta gör att det blir ett väldigt dåligt utbud samt att av de böcker som ges ut så är de oftast likväl anpassade efter vissa normer kring könsuttryck och sexualitet. Det ligger också en stor uppgift hos illustratörer att kunna skapa normbrytande bilder för att det ska hända något spännande på den fronten.

Det blev stort rabalder runt att ”Kiwi och monsterhunden” använde hen som pronomen. Kan du utifrån dina erfarenheter att turnera med ”Queer i förskolan” förstå det? Vad med hen är så provocerande tror du?

Jag kan se varför många blivit så provocerade men jag kan inte förstå det. Väldigt ofta när vi pratar om kön, genus och identitet fastnar många i att tänka utifrån sig själv. Många tror att den egna uppfattningen om sitt kön och sitt genusuttryck är det allmängiltiga men jag tror också att många tycker det är tryggt att ha en statisk könsidentitet, eftersom det är något vi lärt oss in i. Ikonfrontationen med hen och insikten i att kön är mer komplext än kvinna och man kan det delvis handla om att det upplevs som ett hot mot den egna uppfattningen om sin identitet utifrån kön men också tror jag det upplevs som ett hot att inkludera andra könsuttryck och ge andra könsuttryck än cis status, kanske i rädsla att förlora makt och kontroll över sin position. Men i stort handlar provokationen om en struktur i samhället där intersexuella, transpersoner och queeridentiteter blir förtryckta. Det är tex godtyckligt att dra transfobiska skämt i TV eller på teatern. En person som inte passerar som kvinna eller man och blir trakasserad på gatan får ofta ta ansvaret av trakasseriet på sig själv för att hen ”avvek för mycket från normen”. Det finns en allmän uppfattning om att ifall personen kunde anpassat sig lite mer till normen hade hen kanske inte blivit utsatt. Hen hotar dessutom det historiken Yvonne Hirdman myntat som manlig överordning vilket kanske förklarar en del av utspelen som skedde i DN under 2012.

Men för att återgå till det med att många tror att den egna uppfattningen om sin könsidentitet är det allmängiltiga. Vid ett tillfälle när jag spelade ”Queer i förskolan” uttryckte en person i publiken efteråt att hon kände sig trygg i sin identitet som kvinna och därför tyckte hon att pronomen hen var helt onödigt. Om vi skulle vända på den formuleringen skulle säkert flera tycka att det blev absurt. Att pronomen han och hon skulle vara helt onödiga för att en person känner sig trygg i att vara hen.Eller om vi skulle applicera den formuleringen på andra förtryck, vilken förskollärare skulle kunna säga ”jag som vit har aldrig upplevt rasism och därför tycker inte jag vi behöver jobba med det...”?

Vad jag vill komma fram till är att min position i samhället är inte det allmängiltiga och att förstå det är en nyckel till att kunna jobba med människors lika värde.

Du får en önskelista, vilka böcker skulle du be den trolla fram?

Jag önskar mig böcker där alla barns perspektiv blir inkluderade, inte på ett exotifierande och

förtryckande sätt, utan med respekt. Böcker vars illustrationer kunde färga av sig på oss, som

inkluderar. Det vill jag ha.

 * En cis-person är någon som är född med kvinnokropp och som identifierar sig som kvinna, alternativt född med manskropp och identifierar sig som man

Läs mer om Emelies projekt Queer i förskolan här.