Intervju: Moa Lina Croall

Du har skrivit om romantiska relationer mellan tjejer i böcker både för tio-tolvåringar och för unga vuxna. Var det något särskilt som du tänkte på eller anpassade utifrån de olika målgrupperna?

När jag skrev min debutroman "Sen tar vi Berlin" var det mycket viktigt för mig att det inte skulle vara en komma ut-roman. Att många tjejer (de flesta) i boken hade relationer med varandra var ingenting som det gjordes en grej av, det var bara så. 

När jag skrev Lisa-böckerna hade jag väldigt mycket tankar kring det här. Folk har en tendens att tänka sex när en skriver om samkönad kärlek. En massa böcker för 9-12-åringar innehåller ju förälskelse och kärlek, men av någon anledning blir många upprörda om det skulle handla om homosexuell kärlek eftersom somliga då tänker att denna kärlek främst är av sexuell karaktär. Vilket den förstås också kan vara i även i mellanstadiet. Vilket inte heller är fel, såklart.

En gång skrev jag en nätkrönika om att jag önskade att barnböcker oftare kunde ta upp samkönad kärlek. De anonyma kommentarer jag fick på den texten var helt bisarra och inget jag ens vill återge.

Som det till slut blev i böckerna är det ganska subtilt. Vill en läsa in att Nova och Lisa är förälskade, eller att Lisa är kär i Nova, kan en lätt göra det, eller så kan en "missa det" eller låta bli att tolka det så. Varför jag har valt att göra det subtilt är för att jag inte tycker att gränserna mellan kärlek och vänskap är eller behöver vara så himla skarpa.

Hur har dina böcker mottagits om man fokuserar på hbtq-temat? Är det något som du önskat att man hade sett och diskuterat mer eller annorlunda?

"Sen tar vi Berlin" blev nominerad till Årets gaybok 2006. Det var otroligt roligt. Jag har också fått massor av fina mail från unga tjejer som har tackat mig för att den har hjälpt dem att acceptera sig själva, känna sig mindre ensamma, känna att det finns andra möjliga liv för dem. En tjej som hade vuxit upp i en strängt religiös familj skrev att hon vågat komma ut för sina föräldrar tack vare min bok. Det känns förstås otroligt starkt och fint.

Saknar du några särskilda berättelser under regnbågen? Finns det något ”tyst” område du hoppas kommer lyftas fram mer framöver?

Ja, som sagt mellanåldersböcker där samkönad kärlek skildras som självklar. Och barn- och ungdomsböcker med transtema.

Har du något regnbågstips?

Äntligen har jag massor. Det hade jag inte när jag var fjorton och gick till biblioteket i Växjö för att försöka hitta något att läsa. Svårt att nämna favoriter, men gillar exempelvis ”Stilla havet” av Malin Nord, ”Nattens skogar” av Djuna Barnes och ”Skrivet på kroppen” av Jeanette Winterson.