Vilma och Aspa

Vilma som karaktär är en vanlig tjej. Hon är inte särskilt tuff, men inte heller vek. Hennes alter ego i vättevärlden är Aspa, en tuff och orädd vättetjej som går sina egna vägar. Jag kan inte minnas hur Aspa såg ut i mitt huvud innan jag fick se Marias bilder. Nu är det så självklart att Aspa är Aspa och att hon ser ut som hon gör.
Vilma bor med sin pappa i stan och de har det fint tillsammans. Mamman har jag skickat ända till Nya Zeeland, för så tror jag det kan kännas när man är nio, även om mamma bara flyttar till en annan stad. I Nya Zeeland har Vilmas mamma bildat ny familj och Vilma har fått en liten halvbror. Men Vilma har det jättebra med pappa och ibland hos faster Siri på landet, jag ville skriva om en trygg tjej med goda vuxna – fast det inte är en kärnfamilj.
Vilma och regnbågsfjädrarna är den andra boken i serien. Den handlar om vätteflickan Aspas försvunna mamma, om farbror Blåbärs korvmaskin och om en förminskad tax som fastnar i en råttfälla.

Det  är något med skyddsänglar. Ja, med änglar över huvud taget - som begrepp alltså, det tycker jag, fast jag inte är det minsta religiös. Under flera år hade jag gått omkring med idén om en skyddsängel i bakhuvudet. Jag tror det började med en utställning i Wanås slottspark för ganska många år sedan (åk dit!). Där fanns en tufsig ängel som var på väg upp i ett träd, den bilden har förföljt mig. Jag har också samlat på andra änglar, fast bara som synintryck, några är från min barndom. Det är något så trösterikt med skyddsänglar och även utan religiös tro kan jag tänka att de faktiskt finns där - som en inre föreställning. 
Hur som helst så tog dessa mina funderingar form i andra boken om Vilma, där det visar sig att Aspas mamma har blivit en skyddsängel. Hon tar gestalt som en Rosella, en stor röd papegoja - och varför det blev så minns jag faktiskt inte. Vilma och Aspa har parallella historier: båda lever utan sina mammor. I den här boken hittar Aspa sin mamma, som blivit en skyddsängel och alltså är död. För Aspa är det inget konstigt, hon är bara lycklig över att vara beskyddad. Förresten så flyger ju Vilmas mamma också omkring i ”sådana där flygplan” – eller hur?
Vättarna är ju kända för att ha stora familjer. Aspa har tagit avstånd från sin pappa och styvmamma, men farbror Blåbär är en favorit. Han är "oppfinnare" och jag lät honom uppfinna en korvmaskin. Jag skrev och skrev och hade väldigt roligt. Men vad skulle han stoppa korven med? Även när fantasin flyger fritt gäller det att logiken stämmer, barn är noga med sådant. Då kom jag på det: hundmat! Jag hade redan placerat farbror Blåbär i en gammal skåpbil i en lada hos den elaka Hundgubben. Han stal förstås hundmaten till sina berömda korvar! Det blev massor av korv, så att det räckte till hela vättesläkten.

Förutom kamphundarna så har Hundgubben också en tax. Det är den som Aspa förminskar och som råkar fastna i en råttfälla. Ena benet går av och måste spjälas på den stackars lilla minitaxen.