De vanliga arbetsdagarna med att skriva
nya texter, fördjupa karaktärer och handling kräver en
ansträngning som får min själ att rygga på samma sätt som
kroppen inför ett joggingpass. Vad säger detta? Svar: Kreativiteten
är ett hårt arbete.
Men myntet har två sidor, orden fler
betydelse och i nästa stund, under en vilodagssöndag när jag bara
skulle se på film och ha fötterna på bordet då hoppar den fram.
Plötsligt skrivs ett nytt kapitel eller en ny novell. Och det har
bara varit roligt! Orden har hoppat fram och lagt sig lydigt på
plats utan motstånd.
Detta kunde vara ett argument för att
sluta kämpa med arbetsdagarna, åtta timmar i arbetsrummet. Men det
gör jag inte. Jag tror att kreativiteten behöver ansträngningen,
om inte annat för att göra uppror. Utan arbetsrumsdagarna inga
lediga dagar då infallen hoppar fram. Sen händer det ju en del
kreativt när jag väl tagit mig till arbetsrummet en vanlig dag
också – ibland …
/Malin Eriksson
5 kommentarer:
Det låter så vuxet med att kreativitet kräver ansträngning.
Ansträngning och disciplin tror jag.
Det kräver inte fantasin. Kanske är det som skiljer fantasi och kreativitet år.
Mycket intressant och lättjefull (det ord som ploppar upp) läsning om kreativitet - att det kan variera så mycket från gång till gång. Jag håller med, utan att sätta sig ner och börja blir det inget (däri ligger disciplinen). Paradoxen är att när jag väl börjat kommer det och flödar hejdlöst (nästan, ibland sipprar det bara). ;)
<3
Jag håller med att det ibland är en svår process att klämma fram något. Helt plötsligt kan det bli lätt.
Glömmer aldrig när jag i början av 90-talet jobbade som reseledare på Madeira och hamnade bredvid Magnus Härenstam på en middag.
-Hur kan du veta att du har inspiration att skriva just den här veckan i Funchal? frågade jag.
Vet du vad, svarade han tankfullt. Det handlar inte om inspiration... det handlar om att sätta sig ner, börja skriva...och ha en jävla disciplin!
Skicka en kommentar