torsdag 27 februari 2014

Bloggstafetten - min kreativa process

Ensam, lagom uttråkad och lite rastlös – då skriver jag som bäst. Sitter helst ute på min favoritplats och blickar ut över skog och sjö.
Jag väntar och sitter i tystnad, sen kommer det smygande. Jag möter först en karaktär som berättar historien för mig. Jag behöver bara skriva ner vad som berättas för mig.
Ibland stör grannar, barn, mobiler och hundar. Kan jag undvika att svara gör jag det, annars svarar jag kort och hoppas att folk ska förstå och lämna mig ifred. Jag blir lite lätt irriterad men snart är jag inne i min berättelse igen. Ju längre in i berättelsen jag kommer desto ivrigare blir jag. Jag tänker inte på grammatik eller ordval utan bara skriver i en rasande fart.
Med tiden när historien vilat några veckor ändrar jag en aning men det mesta är som det blev nerskrivet från början. Dock försöker jag korta ner den och anpassa språket. Jag ändrar ord som ibland är för svåra för barn att förstå. Behåller gärna talspråket så mycket jag kan.
Karaktärerna överraskar mig. Jag vet ingenting om berättelsen innan och det dyker upp saker jag inte väntat mig. Till exempel visste jag inte att böckerna om Jens handlade om troll.
För mig var Jens en vanlig liten pojke som bodde i skogen. Men så en dag visade han mig sin svans.

Att inte veta vad som ska hända i berättelsen är det roligaste av allt. Ibland tror jag att jag vet vart berättelsen är på väg men det visar sig att jag ofta har fel. Tar jag lunch och går och äter pausar berättelsen tills jag sätter mig ner med papper och penna igen.
Det här gör hela processen spännande och jag vill inte sluta skriva för jag bara måste få veta vad som händer. Jag älskar att skriva på det här sättet. / Ellie

3 kommentarer:

Jonna Berggren sa...

Din kreativa process liknar mycket min egen. Karaktärerna är A och O, allt kommer genom dem och de har sina egna "liv" och berättelse som visar sig när jag väl skriver. Några talar om hårt arbete. För mig är det svåra att sätta mig ner och börja, när jag väl gjort det flyter det på. Det riktigt hårda arbetet för mig är redigeringen - suck och stön! Något annat jag känner igen och behöver bli bättre på är att stänga av eller låta bli att svara i telefon - alla tycker ju att jag är "ledig" och borde ha tid att prata ...

Camilla sa...

Jag tycker också att det är häftigt när karaktärerna plötsligt avslöjar något som jag själv inte haft en aning om. Alva, som är huvudperson i min nästa bok, gjorde ett jätteavslöjande då jag var halvvägs genom skrivandet, och plötsligt dök det upp ett helt nytt tema i berättelsen.

Louise Halvardsson sa...

Ja, just det här med att stänga av telefonen - och även internet - gör under för skrivandet! Jag tvingas gå in i mitt eget huvud på ett annat sätt, att veta att jag inte behöver bli störd.