Bokrecension: Flicktion – perspektiv på flickan i fiktionen

Flicktion – perspektiv på flickan i fiktionen (red: Eva Söderberg, Mia Österlund och Bodil Forsmark)

Utgiven av Universus Academic Press 2014.

Hur påverkas en som författare av att läsa litteraturvetenskaplig forskning? Det är en fråga vi ibland snuddat vid på BBN-möten. Vi har diskuterat recensioner. Att diskutera möjligheten att gå mellan forskning och skrivande skulle vara ett intressant framtida ämne, tänker jag när jag läser den nyutgivna antologin Flicktion, där forskare från olika institutioner undersöker flickan i skönlitteratur och konst. Allt från klassiska flickporträtt som Anne på Grönkulla och Alice i underlandet, och några samtida barn- och ungdomsböcker, till flickan i konst och teater analyseras.

Jag läser texterna med känslan av: äntligen. Äntligen analyser som tar sig bort ifrån det vanliga rättfärdigandet: Att hästböcker är underskattade. Att flickboken är underskattad. Flickan är underskattad. I Flicktion tas istället flickporträtten på intressant allvar och frågorna som ställs och väcks skapar en fördjupande mosaik. De leder frågorna vidare. Queerteorins problematiserande av fasta könsdikotomier finns med som självklarhet hos forskarna vilket gör att analyserna inte fastnar i – så mycket – stereotypa resonemang. Det har hänt mycket sedan jag läste barn- och ungdomslitteratur på universitetet i början av 2000-talet.

Först läser jag (förstås) kapitlet om hästboken. Helen Asklund skriver om Sofia och Klara, Linn Hallberg och Pia Hagmars huvudpersoner i respektive hästboksserie och jämför dem med Britta i Lisbeth Phankes klassiker Britta och Silver.

En intressant skillnad som Asklund lyfter fram är att både Sofia och Klara genomgår en utveckling, från att ofta brottas med ett dåligt självförtroende till att hitta en större säkerhet, medan hon anser att Britta är mer stabilt trygg redan i de första böckerna. (Samtidigt slår det mig att jag själv som ung läsare ofta uppfattade Britta som ängslig, framförallt i relation till att tävla och träna halvblodet Cayenne – så frågan är om jag egentligen håller med Asklund i sin slutsatts här. Men det hon framförallt pekar på är att Britta inte genomgår samma förändring som Klara och Sofia och det kan nog stämma. Brittas ängslighet växer snarare emot slutet av serien när övergången till stor häst brottas fram och tillbaka.)

Jag läser Magnus Öhrns artikel om (flickor i) pojkböcker och slås av ett gemensamt drag mellan hästbokstjejerna och pojkbokspojkarna. Både Sofia och pojkbokshuvudpersonerna beskrivs som snygga, men ointresserade av sitt utseende, och att de, utan att själva bry sig om det, väcker romantiska känslor hos det motsatta könet. Finns det mer att nysta i här? Kan det finnas en intertextuell koppling mellan pojkböckernas huvudpersoner och hästböckerna? Kanske kan vara ämne för en uppsats?

Klara och Sofias antites finns hos Katarina von Bredows flickor som är djupt upptagna av både sitt utseende och heterosexuell kärlek. Det är det som är centrum för livet. Paralleller dras till Snövits spegel. Och jag reflekterar över det intressanta i att båda porträtten är viktiga feministiska motståndshandlingar. Att ta flickors heterosexuella begär och fixering vid utseende på allvar är lika viktigt som att skildra flickor som helt ägnar sig åt sitt intresse. Båda områdena är allt för ofta förlöjligade.

Jag lägger igen Flicktion med känslan av att ha fått nya frågor och att en rikedom av flickporträtt lyfts. Ändå har bokens forskare bara hunnit lyfta en bråkdel, så många finns kvar, och det är som det ska vara.

Och svaret på frågan jag ställde i början. Hur kan dessa analyser påverka mitt skrivande? Det jag upplever att läsningen ger mig är tid för reflektion. Möjlighet att hitta mönster. Ställa andra, nya, vidare frågor. Vidga mina porträtt. Hitta nya förebilder kanske. Nya vägar.

Malin Eriksson