Jag väntar och sitter i tystnad, sen
kommer det smygande. Jag möter först en karaktär som berättar
historien för mig. Jag behöver bara skriva ner vad som berättas
för mig.
Ibland stör grannar, barn, mobiler och
hundar. Kan jag undvika att svara gör jag det, annars svarar jag
kort och hoppas att folk ska förstå och lämna mig ifred. Jag blir
lite lätt irriterad men snart är jag inne i min berättelse igen.
Ju längre in i berättelsen jag kommer desto ivrigare blir jag. Jag
tänker inte på grammatik eller ordval utan bara skriver i en
rasande fart.
Med tiden när historien vilat några
veckor ändrar jag en aning men det mesta är som det blev nerskrivet
från början. Dock försöker jag korta ner den och anpassa språket.
Jag ändrar ord som ibland är för svåra för barn att förstå.
Behåller gärna talspråket så mycket jag kan.
Karaktärerna överraskar mig. Jag vet
ingenting om berättelsen innan och det dyker upp saker jag inte
väntat mig. Till exempel visste jag inte att böckerna om Jens
handlade om troll.
För mig var Jens en vanlig liten pojke
som bodde i skogen. Men så en dag visade han mig sin svans.
Att inte veta vad som ska hända i
berättelsen är det roligaste av allt. Ibland tror jag att jag vet
vart berättelsen är på väg men det visar sig att jag ofta har
fel. Tar jag lunch och går och äter pausar berättelsen tills jag
sätter mig ner med papper och penna igen.
Det här gör hela processen spännande
och jag vill inte sluta skriva för jag bara måste få veta vad som
händer. Jag älskar att skriva på det här sättet. / Ellie
3 kommentarer:
Din kreativa process liknar mycket min egen. Karaktärerna är A och O, allt kommer genom dem och de har sina egna "liv" och berättelse som visar sig när jag väl skriver. Några talar om hårt arbete. För mig är det svåra att sätta mig ner och börja, när jag väl gjort det flyter det på. Det riktigt hårda arbetet för mig är redigeringen - suck och stön! Något annat jag känner igen och behöver bli bättre på är att stänga av eller låta bli att svara i telefon - alla tycker ju att jag är "ledig" och borde ha tid att prata ...
Jag tycker också att det är häftigt när karaktärerna plötsligt avslöjar något som jag själv inte haft en aning om. Alva, som är huvudperson i min nästa bok, gjorde ett jätteavslöjande då jag var halvvägs genom skrivandet, och plötsligt dök det upp ett helt nytt tema i berättelsen.
Ja, just det här med att stänga av telefonen - och även internet - gör under för skrivandet! Jag tvingas gå in i mitt eget huvud på ett annat sätt, att veta att jag inte behöver bli störd.
Skicka en kommentar