fredag 1 juni 2012

Bilderböcker med regnbåge.


Jag har kollat runt lite på bilderböcker och letat efter dem med något slags regnbågstema.
För visst är det så att man vill känna igen sig när man läser, i alla fall någon gång då och då.
Att man vill kunna visa sin unge en bok och säga att kolla, det är precis som vår familj.
Och att man vill kunna visa sin unge en bok och säga kolla, så kan man också leva. Det finns många slags familjer.
Regnbågen i en bilderbok hamnar kanske lättast hos föräldrarna. Barnen är fortfarande så små. Och föräldrarna är sällan centrala i berättelsen, men de finns där i bakgrunden. En mamma, en pappa, man kan tycka att det spelar väl inte så stor roll.
Men som sagt, man vill känna igen sig.
I alla fall någon gång.
När jag frågar efter böcker med regnbågstema får jag som svar böcker som spränger normer. Nästan vilka normer som helst, den om vad en flicka och en pojke är, om vad kärlek är, om vad man kan och inte kan göra.
Jag tycker att det är intressant, för egentligen är det inte självklart att man vill just spränga normer, bara för att man har en lite annorlunda familj.

Jag frågade några mammor jag känner hur de tänker kring bilderböcker till sina barn. Alla lever i någon slags regnbågsfamilj.
Det är lite olika vad man sökt efter, barnen är ganska små. Men böcker med regnbågsfamiljer i har man inte hittat mycket av. Och man är inte särskilt imponerad av det som finns heller, det är samma få titlar som nämns hela tiden. Viktigast är att undvika könsstereotyper i böcker. Många väljer därför att ändra i texten när de läser, så att en pappa blir en mamma eller en aktiv pojk blir en aktiv flicka.
Jag tänker att det är värt att tänka på.
Att böckerna behövs och att de måste vara bra. Annars spelar de ingen roll…
Att som barnboksmakare skulle man ju kunna taggas av att göra böcker för fler barn, för alla barn. Alla böcker kan inte passa alla läsare, men det borde finnas en rejäl hög åt var och en…

Jag var på biblan också, på nya fina Minii som är Stadsbiblioteket i Göteborgs lilla ombyggnadsfilial för små barns böcker, inhyst på Röhsska museet.
Där finns väldigt många böcker…
Alla möjliga slags böcker faktiskt.
Böckerna som beskriver regnbågsfamiljer är inte så många, tyvärr. Där är det ännu rätt tomt. Men de som struntar i eller tänjer på normer kring barn och kön och möjligheter och allt som är kul – det är ju sådant barnböcker handlar om?
Jag tänker att den som går till biblan, säg en gång i veckan och väljer fritt bland bilderböckerna.
Och låter sina barn välja.
Och tar några som den själv blir intresserad av men som ungarna missar.
Och ibland tar något som rekommenderas av någon eller som bara råkar ligga framme.
Och sen verkligen läser böckerna tillsammans hemma, pratar om dem, biter lite i dem. Då får man ju mångfald!
I bokhandeln får man inte samma mångfald för där finns bara de nya böckerna.
I mataffären finns bara de som säljer bäst, de har man som regel redan läst om man alls vill det.
Och hemma kan man bara ha de som får plats och som man har råd med.
Ett läsande liv ryms inte i en hemmabokhylla, för det krävs ett bibliotek!

Och det finns ju förlag som nu verkligen anstränger sig för att vara nyskapande och dessutom jobbar hårt på att komma ut till läsarna med bokpaket, handledningar, lästips av olika slag.
Det är jättebra!
Men det är ju inte så att bara för att dessa nya böcker vänder på saker och ting så är alla de andra normativa och bevarande…

Efter denna bibliotekspropaganda kommer nu en liten lista med förlag som alla nämner, förlag som satsar på att spränga normer, visa mångfald, göra annorlunda,

Och en lista med modiga och roliga böcker som många rekomenderat,
Med regnbåge:
Familjeboken, Eddie Summanen och C. Kåberg.
Kim och Skrutten, Karin Frimodig och Sara berg, bild Matilda Ruta. Om att vänta syskon i familj med mamma-mamma-barn.
Jösta och Johan, Anette Skålberg och Katarina Dahlkvist. Det finns fler böcker i serien och giraffkillarna och deras familj.
Anette och Katarina har också gjort Prinsessan Kristalla.
Jag vill ha baklava!, Kalle Guettler och Pia Halse.
Malins mamma gifter sig med Lisa, Annette Lundborg. Boken var rätt länge det enda som fanns tror jag…
Och några böcker som är på annat sätt normbrytande, tex tuffa flickor:
Vem-böckerna, Stina Wirsén. Om allt möjligt, inklusive regnbågsfamiljer.
Allt av Pija Lindenbaum
Olga kastar lasso, Helena Willis. Olga kan allt. Eller om det är hästen som kan allt?
Djungelön, Sanna Borell. Om starka och äventyrliga flickor.
Astons stenar, Lotta Geffenblad. Aston samlar på stenar och bäddar ner dem i docksängarna, de behöver det. Mamma spelar gitarr och pappa bara stickar…
Undervåttensresan, Anna Bengtsson. Om ett gäng hjältemodiga äventyrsmyror på jakt efter en ny boplats. Som ni kanske vet är alla myror tjejjer…
Böckerna om Snurran, Eva bergström och Annika Samuelsson. Snurran är så busig att bibliotekstjänst knappt ville ta i henne i början.
Snigelhjärta, Helen Rundgren och Kenneth Andersson. Kärlek kan verkligen se ut på många olika sätt…
(Och NU börjar jag fundera på pojkar. Vi lyfter gärna fram tuffa flickor som normbrytande. Men pojkarna, hur ska vi bättre se dem?)

Ja.
Det blev ett långt inlägg. 
Men man kunde tänka sig längre listor.
Kom gärna med tips!
(och skriv och rita nya böcker, det behövs:))

Jessika Berglund

6 kommentarer:

BBN sa...

Och så vill jag gärna puffa för att just precis nu, under HBTQ-festivalen finns bokhandeln Hallongrottan på plats med ett tält i Trädgårdsföreningen. Där hittar man också böcker, fler än de som nämns här. Gå dit och kolla!
Jessika

Pia Johansson sa...

Hur länge pågår hbtq-festivalen i gbg?

Jessika sa...

Paraden är på söndag klockan två och sen är det slut. Parad är kul, kom gärna och var med! Vi går från Operan till Liseberg och sedan in där. Så är det lite underhållning och grejs.

Malin sa...

Intressant och viktigt att ifrågasätta att just normbrytande familjer skulle vilja spränga normgränser - en regnbågsfamilj tvingas förstås bråka med normerna i vardagen, men det behöver inte vara något en egentligen vill. En får sin familj utifrån kärlek och inte utifrån att vilja spränga gränser, tänker jag. Ansvaret för att förändra normativiteten är allas, och inte regnbågsfamiljernas!

Katja sa...

Viktig tanke att ansvaret att förändra är allas, tycker jag. Och också problemet är, tänker jag allas. (även om det drabbar de som tydligt bryter mot normerna hårdare) Idén om den heterosexuella familjen som den enda sortens familj går inte att skilja från en hel massa andra begränsande idéer om vad det är att vara man eller kvinna eller barn eller vad kärlek är, tänker jag. Allas utrymme att vara människor blir liksom mindre.

Jessika sa...

Jag blir riktigt taggad av det här och märker att jag går och funderar på berättelser, bildlösningar och annat som är roliga, spännande, innehållsrika och samtidigt inkluderande och liksom fria...
Att göra saker med något slags medvetenhet är ju inge begränsning, det är karta och småstigar att följa i skogen. man hittar massor!