Tidigare i vår bloggade Jessica Lindholm om sin väg
fram som illustratör, jag valde detta eftersom det känns så inspirerande att så
tätt få följa någons resa fram i yrket. Hoppas på fler berättelser av det
slaget! Detta närverk är ju fullt av spännande yrkeshistorier.
Hej alla
bloggläsare! Jag heter Jessica Lindholm och bor i Hova, en liten ort i norra
Västergötland och jobbar som illustratör. När jag nyligen blev medlem i
barnboksnätet fick jag frågan om jag ville blogga. Och det ville jag.
I mitt
första inlägg tänkte jag berätta om en ganska anspråkslös bild som kom att
betyda mycket, nästan allt, för att jag skulle kunna leva av mitt illustrerande
på heltid.
Efter att
avslutat mina studier på Örebro konstskola och bott en kortare tid i London
kände jag att jag ville satsa helhjärtat på en karriär som illustratör. Detta
var i början av 1997 och jakten på uppdrag började. Det gick trögt. Jag gick på
lägsta ersättningsnivån på a-kassa och tog kortare ströjobb men tecknade i
stort sett varje dag. Massor av bilder som jag sedan satte ihop till en
portfolio.
På den tiden
var min tekniska utrustning närmaste obefintlig, jag hade ingen färgskrivare
och färgkopior från tryckeri blev dyrt för min skrala ekonomi då jag ville
skicka till så många potentiella kunder som möjligt. Därför plockade jag ihop
en mapp som innehöll en spretig bladning av färg- och billiga svartvita kopior
av mina bilder och skickade iväg till så många jag kunde komma på. Så här i
efterhand måste jag erkänna att kvalitén på min portfolio inte var den högsta,
(då menar jag främst kvalitén på papperskopiorna), jag ryser när jag tänker på
det, men jag fick en del napp och jobben började så smått komma in.
Åren gick.
Jag fick halvtidsjobb som lokalvårdare på Hova skola, startade firma, fick en
helt egen barnbok utgiven och tyckte kombinationen "brödjobb" och
illustration fungerade riktigt bra. Allt rullade på och min första pinsamma
portfolio, glömde jag av eller kanske rent av förträngde.
Det blev
hösten 2001 och en redaktör från ett läromedelsförlag hörde av sig. De skulle
dra igång en stor produktion och undrade om jag var intresserad.
Om jag var!
Självklart! ”Men hur har ni fått nys om mig?” ville jag veta.
”Jo…” sa
hon, ”Jag letade i vårt bildarkiv och hittade en bild på två barn som jag
fastnade för. Lite såna bilder vill vi ha.”
Just det,
den pinsamma portfolion fyra år tidigare…
Jag kan inte
låta bli att tänka på vilken tur det var att jag valde att kosta på just denna
bild en dyr färgkopia. Allt var visserligen inte klart i och med denna första
kontakt med förlaget, långt ifrån, det blev många turer fram och tillbaka, men
jag vill ändå se det som att bilden bidrog starkt till att jag fick uppdraget.
Ett uppdrag som kom att sträcka sig över nästan sju år.
Mer om detta
berättar jag i nästa inlägg. (Läs detta på http://barnboksnatet.blogspot.se/2012/02/langvariga-uppdrag.html)
Jessica
Lindholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar