Pojkar som (inte) läser (repris)

Nu blir det några repriser från bloggen. Idag Janne Ollars intressanta inlägg om genusfrågor och läsning från November 2011.

Härom dagen diskuterade läsambassadören Johan Ungene med en litteraturvetare i P1. De konstaterade att tjejer gillar vampyrgenren och att pojkar inte läser böcker. Över det första gladdes de, medan de beklagade det senare.

Språkbruket är slappt, när man hävdar att pojkar inte läser böcker och att tjejer läser Twilightserien. Killar som läser böcker är också killar, och tjejer är tjejer även om de inte gillar vampyrromantik. Och detta konstaterande är faktiskt meningsfullt. Varför? Därför att allt man säger påverkar barn att uppfylla ens förväntningar.

Vid författarbesök i förskoleklassen och årskurs 1 finner jag aldrig någon skillnad i läsintresse bland barnen. Aldrig. Detta stämmer också med professor Caroline Libergs artikel Läs- och skrivutveckling och ett förändrat läraruppdrag, där hon konstaterar att allt fler föräldrar läser för sina barn och uppmuntrar deras språkliga utveckling aktivt under förskoleåren. Hon kopplar detta till lyckad upplysning om vikten av språkutveckling och till föräldraskapets kommersialisering (vilket jag inte tänker förklara här). 5-7-åringar är läsare i högre utsträckning än min generation var vid den åldern.

Tjejer och killar i andra och tredje klass är också positiva till mina böcker och till att läsa dem oavsett kön. Från fjärde klass och uppåt antyder många pojkar att de inte läser särskilt mycket. Men de gillar mina berättelser.

I radioprogrammet fick jag veta att killar i den här åldern använder datorer till att spela spel medan tjejerna bloggar på dem. Johan Unenge konstaterade också att det inte längre ges ut mer än enstaka böcker riktade mot läsargruppen pojkar i mellanåldern och lägre tonåren på grund av att den gruppen läser så lite.

Hönan eller ägget? Meningslös fråga! Jag funderar i stället över varför så många killar inte vill läsa skönlitteratur. Mitt svar blir att de skolas in i det. "Skolas in" betyder att de socialiseras in i det. Med andra ord, de lär sig att det är en del i deras könsroll. Kamrater, pappor, tränare, reklammakare och förlag som inte ger ut böcker riktade mot dem - se där några av de skyldiga.

"Nej", kanske någon invänder, "det beror på hormonerna", och någon annan tror att "det är medfött". Detta kan jag inte motbevisa, men visa i så fall på forskning som stöder påståendena.

Säg aldrig "Killar läser inte böcker" när ett barn hör det. Det kan bli en självuppfyllande profetia.

Janne Ollars