Vilka relationer och identiteter som vi som författare har
med i våra böcker spelar roll. Om alla karaktärer lever med en mamma och en
pappa, mormor och morfar, farmor och farfar så reproduceras en föreställning om
att det är så verkligheten ser ut.
Att tänka efter hur normen påverkar mig som författare tycker
jag är viktigt. Inte så att det föregår skapandet. Där ramlar allt ner på
pappret osorterat precis som det vill. Men när jag sedan bearbetar en text så
finns min medvetenhet med. Måste denna person heta Linnea och vara ihop med
Oskar? Kan hen inte lika gärna heta Nazim och vara ihop med Abia? Kanske kan
jag ändra det. Eller så behövs normen för att min berättelse ska säga det den
ska. Det viktiga för mig är att ge tid för reflektionen.
En tangerande fråga här är vad läsaren sedan uppfattar.
Psykologen Frederic Bartlett har skrivit om hur alla berättelser existerar i en
kanonisk form, dvs. det vi läser in i en text styrs av den kultur vi lever i.
Det som faller för långt utanför normen blir omöjligt att ta in.
Om jag har en
karaktär, Lisa, som är mamma till Liv men där det inte nämns något om Livs
partner, då kommer de flesta läsare förvänta sig att Lisa är en person som bli
kär i män och inte kvinnor. Ska läsaren förstå att Lisa blir kär i kvinnor
måste man lägga in tydliga tecken för detta. Och även om det finns tecken så
kommer många läsare ändå inte se dem.
Queerteorin växte fram under 90-talet. Och den gav
möjligheten till att lyfta och analysera dessa tecken. Forskare började lyfta
fram de queera ögonblicken i litteratur och konst där man traditionellt aldrig
sett dem. Det skapade en nyläsning av klassikerna som öppnade dörrar.
Själv skrev jag min magisteruppsats i litteraturvetenskap om
Maria Gripes skuggböcker. Dessa är fulla av intertextuella blinkar till
litteratur med queera ögonblick. Och karaktärerna utmanar köns och
begärsgränser. Ändå dröjde det länge innan forskningen lyfte fram det. Tvärt om
tolkades det queera in i en heteronormativ ram.
Vad händer då när en författare kommer in och kommenterar
sina böcker utanför vad som står svart på vitt att läsa? JK Rowlings har sagt i
flera intervjuer att hon tänker att Dumbledore är bög. Harry Potterböckerna kan
ju annars kännas som ett under av heteronormativitet. Men med Rowlings ord i
minnet kan en queermedveten läsare tydligt se tecknen i sista boken. Jag tror
att när en författare till en internationell bestseller som Harry Potter ”outar”
en av sina huvudkaraktärer så händer något viktigt. Något som är nära släkt med
att regnbågsflaggorna hissas över hela stan.
1 kommentar:
Ja, vi lever ju i en kulturbubbla med en hel massa normer som styr våra tolkningar, tankar och handlingar. Det är inte alltid så lätt att se det där, när skriver kommer det så småningom, när man kan ta ett steg tillbaka och få distans.
Jag blir väldigt nyfiken på din magisteruppsats, skulle vilja läsa den!
/Maud
Skicka en kommentar