Igår skrev jag lite om att skriva. Istället för att skriva, alltså. Såhär.
När jag skriver bestämmer jag allt, vill jag att det ska regna regnar det, vill jag ha vinter blir det vinter, utan mig kan ingen säga något, ingen kan tänka, det kan inte vara morgon och dimma och lukta från mejeriet om inte jag vill.
Ändå kan det kännas som att jag inte bestämmer någonting alls, berättelsen och karaktärerna finns redan och jag kan bara följa dom och jag är rädd för att skriva fel ord som skymmer det som skulle ha stått där.
Det känns som att mitt skrivande är en balansgång, å ena sidan kontroll, å andra sidan kaos, intuition eller medveten tanke, känslan av att styra och känslan av att följa. Hur balanserar man det. Jag har hanterat det på olika sätt under åren, med scheman och små lappar på dörrar och med att luta mig mot tanken att allt ska falla på plats av sig själv och texten vet hur den ska vara (lugnande önsketänkande). Hur mycket kaos står man ut med. Och om man strukturerar för mycket, dödar man något då, som borde ha fått växa ifred?
Och med det så har jag grubblat klart för den här gången. Och tackar för den här veckan och alla fina kommentarer!
Katja Timgren
2 kommentarer:
Ja, det är verkligen en balansgång. För mig brukar det lossna om jag bara kan komma ihåg att inte gå in och styra medvetet. Vilket inte är så lätt, man måste orka vara kvar i kaos tills allt utkristalliserar sig. Jag tror, som du säger, att man riskerar att döda något med för mycket struktur. För många omskrivningar kan också döda texten. Men förr eller senare måste man förstås redigera, styra upp, stryka. Speciellt för att knyta ihop och få till ett slut.
Tack för intressanta ämnen! Jag fortsätter gärna diskutera...
//Maud
Intressant att få ta del av dina grubblerier, Katja! Det är så spännande att få inblick i andras arbetsmetoder (inte konstigt att marknaden är full av skriv-handböcker). Man jämför med sina egna metoder och kanske hittar nåt att pröva som kan utveckla den egna processen. Jag känner igen många av dina funderingar från mitt bildarbete, alla konstnärligt skapande brottas nog med samma grundfrågor.
Skicka en kommentar