Jag tycker om att läsa nya böcker. Ibland. Men ofta vill jag läsa något jag redan har läst. Idag var det en sån dag, nyaböckersnurran på bibblan gick jag raskt förbi och alla dom där nya böckerna jag tänkt att jag ska läsa kunde jag inte komma på. Istället traskade jag runt och plockade ut gamla bekantskaper och höll i dom en stund liksom för att känna efter om det var dags igen.
Det blev en liten trave som fick följa med hem och överst ligger Ylva Karlssons fina debut Tova. Det har tagit slut med Tovas kille Torsten och kanske är det därför hon har hamnat lite vid sidan av. ”Man måste låtsas. Att man är som alla andra. Att det går att nå från människa till människa. Går att gå”. Samtidigt är hon väldigt närvarande, hon ser allt och tänker om allt. Kanske det är en mellanrumssommar, en slags koncentrerad stillhet, innan allt börjar? Det finns en sån omsorg om vardagen i språket, allt är viktigt och får vara det.
Jag tycker så mycket om den här boken, varför var det så länge sen jag läste om den? Och nu är det ju sommar ute också. Då kanske man ska läsa om sommar. Tove Janssons Kometen kommer till exempel är det kanske dags för? Det är det ofta.
Nu ska jag skriva lite och sen ska jag tänka mer på omläsningar. Imorgon skriver jag kanske mer om att läsa om.
Katja Timgren
4 kommentarer:
Jag blir glad över att du läser om. Det gör jag också och av olika anledningar. Det kan vara gamla bekanta som du beskriver det och att det känns fint att träffa dem igen. När jag är mitt i ett skrivflöde läser jag också om, men då är det ofta någon gammal deckare som inte tar någon kraft alls. Man kan börja var som helst, bara slå upp en sida och kliva in i något välkänt som inte konkurrerar med det egna projektet. Sedan är det de nya böckerna: det händer allt oftare att jag läser ut en bok och vänder på den för att börja om igen. Det är så intressant vad man upptäcker andra gången, med ett nytt perspektiv eftersom man vet hur det slutar. Jag läser då på ett lugnare sätt, ser mer detaljer.
//Maud
Vad roligt med en till omläsare! Jag gör också sådär, börjar om igen direkt jag läst ut en ny bok. Och ofta tycker jag bättre om den andra läsningen, om boken håller för den, just för att jag är lugnare då, och har tid att uppleva boken på ett annat sätt när jag inte är så upptagen av hur det ska gå.
Läser just om Jeanette Wintersons Powerbook. Det är en helt annan bok än när jag läste den när den just kommit ut. Och det är så underbart - att boken blir en annan för att jag är en annan.
En gammal favoritomläsningsbok är Hesses Stäppvargen. Den läser man aldrig klart. Lika spännande och gåtfull varje gång.
För mig har Kafka samma dragningskraft!
Skicka en kommentar