Sist skrev jag om Ylva Karlssons Tova. Nu vill jag kraftigt säga emot mig själv. För nu har jag läst om den efter flera år och- det var såklart en helt annan bok. Mellanrumssommar- NÄ. Den var på en gång mycket mörkare och mycket hoppfullare än jag mindes den. Jag tänker helt andra saker nu om hur hon mår och varför hon gör det.
Det är spännande det där hur olika man läser. Om inte ens jag kan läsa samma bok vid två olika tillfällen i livet. Hur olika ska då inte olika människor läsa. Det kan kännas lite paradoxalt att sitta där och överväga varje formulering intill exakthet för att sen lämna över till en läsare som gör vad den vill med texten.
Samtidigt som det ju är just det som är poängen med alltihopa.
Sen har jag tänkt mer på omläsningar och på hur vissa böcker bara dyker upp för första gången vid exakt rätt tillfälle i livet så att man nästan börjar tro på någon slags läsgud som vakar över en. Andra kommer för sent. Kanske flera år, och man kan inte skicka dom med någons slags post till det förflutna. Dom som kommer för tidigt däremot- dom kan man skicka till framtiden. Kanske är det det jag gör när jag går omkring i bibblan och plockar ut böcker jag redan läst och håller i dom en stund för att se om det är dags.
Jag känner efter om det blivit dags att mötas på riktigt.
Man kan också leta efter sig själv när man läser om, eller den man var när man läste första gången. Så kan det bli dags för Malins kung Gurra, för Baklängeslivet och Trollkarlen från Oz, det kan bli dags för Matilda och Häxan och Lejonet och för Hjärtans Fröjd.
Sen har jag ägnat mig åt att läsa om Olof Lagercrantz Om konsten att läsa och skriva där det finns mycket fina tankar- om att läsa om, bland annat.
Katja Timgren
4 kommentarer:
Jag gjorde ett experiment. Gick till bokhyllan och vinklade ut alla böcker jag läst mer än en gång. Det var inte så ruskigt många, faktiskt. Herman Hesse, Tove Jansson, PO Enqvist och Kurt Vonnegut hade har fler än titel på snedden i min hylla just nu. Kanske ska jag ha en sommar i omläsningens tecken? I så fall plockar jag ut Margaret Atwood!
Mycket intressant.
Nu har jag gjort som Kerstin, dragit ut de böcker i bokhyllan (utan att ta med vare sig fack-böcker eller bilderböcker) som jag läst mer än en gång.
Seriealbumen har jag ju läst flera gånger allihop, man läser dem så. I soffan, skönt...
Men i alla fall.
Jo, man ser ett mönster. Det är i första hand barn- och ungdomsböcker och klassiker som är omlästa. Förmodligen för att jag har läst dem för min son. En del, Narnia till exempel, och ö-världen, de har jag läst många gånger själv OCH för sonen. Vuxenböcker som gått i repris är sådant som har stor betydelse, som Cora Sandel, Hjalmar Söderberg, P-O Enqvist.
En stor del av läsningen gömmer sig ju också på biblioteket och det är bra. Jag har gärna mina böcker där, på biblan. Men de syns ju inte...
En ung man jag känner läser oftast böckerna tre gånger - säger han. Först var tredje ord, sen något av dem han hoppade över och till sist, när det inte längre är så bråttom (hur tänker han då?) läser han hela boken, alla ord, långsamt.
Det är svårt att läsa när man har så mycket egna ord i huvudet, det är väl egentligen den enda nackdelen med att skriva.
Nej just det. Jag har inte varit i BoU-hyllan och vinklat. Där skulle ju utfallet bli ett helt annat. Där står både nyare böcker som lästs tillsammans med små barn gång på gång, eller gamla böcker som jag själv älskat som mycket ung och läste om då - bilderböcker, kapitelböcker ... Flera av mina omlästa i vuxenhyllan är förresten novellsamlingar.
Jag läser om nästan alla böcker jag tycker om. När jag tänker efter så tror jag inte att jag tycker att det är första läsningen som är grejen. Jag ser det mner som ett första möte och blir det trevligt så vill jag gärna ses igen och i bästa fall kan det bli mångåriga relationer. Och vill jag inte träffas mer så finns det ett stråk av att det blev lite misslyckat det här.
Dom böcker jag har i bokhyllan och dom är inte många har jag alla läst flera gånger. Det var dom jag tyckte så mycket om att jag fick lust att flytta ihop.
Skicka en kommentar