Julen 1998, efter en termins studier med min blivande man på Island, fick jag en underbar tavla med den snötäckta vulkanen Hekla som motiv. Vi hade tillsammans med andra internationella studenter gjort utflykter; vandrat på den sovande vulkanen, badat i varma källor och tittat på bubblande, svavelstinkande lerpölar. Denna tavla har hängt i vårt sovrum sedan dess; i Lund, Göteborg, Berkhamsted utanför London och nu i Göteborg igen och vulkanen har en särskild plats i mitt hjärta. Hekla har en syster: Katla. Hör ni, känner ni namnet: Katla. Experterna är rädda för att en tredje syster som vi idag alla känner till, Eyjafjallajökull, ska väcka sin storasyster Katla, detta sovande, magmafyllda odjur inne i urberget. Tror ni att det var denna Katla Astrid Lindgren hade i åtanke när hon skrev "Bröderna Lejonhjärta"? Någon av er därute i cyberrymden har kanske till och med svaret på denna fråga som jag grubblat så mycket på de senaste veckorna?
Maria Aminoff
5 kommentarer:
Jag såg på ett program om de två systervulkanerna igår på Kunskapskanalen. Spännande! Och så hittade jag det här om Astrid Lindgren och Katla: http://gt.expressen.se/kultur/1.1961158/dopt-efter-vulkanen
Tack Lena för länken. Ketill... Ja, jag tror att vår Astrid hade djupare, inre kunskaper som hon förmedlat till oss utan att uttryckligen tala om det och utan att vi som läsare vetat om det. Ovissheten är spännande, tycker jag. Svaret får vi kanske aldrig veta.
Kära Astrid måste ha gnuggat händerna när hon upptäckte att vulkanens namn Katla också hade en betydelse på hebreiska "hon som dödar" - att ett namn kan vara laddat med så mycket betydelse!
I Vimmerby, intill Astrid Lindgrens barndomshem, finns ett mycket fint museum som speglar olika sidor av Astrid Lindgren - författaren, människan, samhällsdebattören. Byggnaden är modernt fyrkantig, avskalad, men rakt in i den, genom väggen, skär ett hörn av en enorm packlår. Ur dess förslutna inre hörs ett ständigt morrande avgrundsrop. Det är Katla där inne - hon som dödar - en påminnelse om hat och förstörelse. Instängd, men aldrig långt borta.
Hu, så bra gjort!
I Ellen Keys hus (Strand) finns skrivet som en välkomsthälsning i hallen " Denna dag -ett liv", ni vet farbror Melker. Guiden där berättade att Astrid Lindgren suttit i denna hall och väntat på att få träffa Ellen Key. Hon fick inspiration lite var stans ifrån!
/Pia
Oj så roligt att få ta del av era kunskaper om vår Astrid! Tack!
Skicka en kommentar