När H.C. Andersen blev samtidspolitisk av Catharina Ståhlgren

När jag var åtta åt fick jag H.C. Andersens samlade sagor. Där fanns en saga som var så sorglig att jag aldrig ville läsa den och det var Flickan med Svavelstickorna. Jag tyckte den hörde till de där hemska sakerna som inte borde få finnas. En liten men osäker tröst kanske var att allt hände för väldigt längesedan och att det bara var en saga.

Men nu i våras i Dubrovnic, Kroatien, där vi f.ö. inte såg en enda tiggare eftersom de antagligen inte får vara där, låg denna barnbok av Marsela Hajdinjak och Zoran Malkovic i ett bokhandelsfönster. Jag brukar alltid köpa barnböcker när jag är i ett annat land och jag gick in och bläddrade i den och köpte den. Den var obehaglig på ett helt annat sätt nu. Plötsligt tyckte jag att den blivit samtidspolitik och inte alls en avlägsen saga från förr i tiden. Det har den naturligtvis egentligen aldrig varit. Kusligt nog. 

 

På bilderna ser vi en blond liten flicka i ett viktorianskt välbeställt Köpenhamn, hon springer bland folk på en fashionabel gata och försöker sälja sina tändstickor. Ingen vill se henne. Alla är upptagna av handeln. Och ensam trollar hon fram underverk efter underverk med sina svavelstickor tills hennes mormor kommer och hämtar henne i den sista drömmen.

Tyvärr förstår jag inte språket, men det var speciellt att hitta denna boken. Att flickan är den enda som är blond bland mer brunhåriga människor gör henne också annorlunda och utsatt. Utländska tiggare är visst förbjudna i Danmark nu. Jag köpte några andra böcker också, alltid spännande att se vad barnen läser i andra länder.

Catharina Ståhlgren