Lena Furberg är en av hästberättelsernas allra viktigaste
skapare. Hennes serier har lästs av generationer. Vi är många som fortfarande
minns hur en kan bli överraskad av en fjordhästs hoppförmåga (i hästvärlden
finns det vissa hästar som anses vara sämre ridhästar) och hur svindlande svårt
det blir när en på ridlägret tilldelas en häst en blir rädd för - för att bara
nämna några av de serier som berörde så djupt att jag tjugofem år senare direkt
kan plocka fram dem ur mitt minne.
Hur tänker Lena Furberg kring sitt skrivande och om
hästberättelsernas framtid. Jag tog chansen att ställa några frågor.
Vad är din drivkraft i arbetet? Vart hämtar du inspiration?
Först och främst så älskar jag verkligen att teckna och
måla. Jag skulle göra det även om jag inte tjänade ett öre på det. Jag har
tecknat hela mitt liv, jag älskar bilder av alla slag. Inspirationen får jag
överalltifrån, jag skulle behöva klona mig egentligen för att hinna med allt
jag vill göra, tiden räcker inte till på långt när. Det blir nästan bara värre
med åren, nu har jag så många idéer att det är helt orimligt! Å andra sidan har
jag aldrig någonsin tråkigt
Dessutom får jag enormt mycket inspiration av alla
kommentarer jag får från läsarna – förr visste jag inte riktigt vad läsarna
tyckte om mina serier och mina teckningar, jag fick brev då och då men inte
jättemycket. Nu, med all social media, får jag hur mycket feedback som helst
varenda dag och det är underbart! Bara ledsamt att jag inte hinner skriva så
mycket tillbaka som jag skulle önska.....
Du har varit verksam i många år, och Mulle har följt med
hela tiden. Ridsporten har genomgått en hel del förändringar liksom samhället.
Har Mulle och hans värld förändrats med detta?
Mulle som “person” har nog inte förändrats så mycket, men
han och jag försöker ju hänga med åtminstone litegrann i utvecklingen... När
jag började teckna honom, för ofattbart många år sedan, hade han bara en
repstump kring mulen (! ) och Molly red
med ett rep i ena handen...! På den fronten har det hänt en hel del.....
Om du för önska något för hästberättelsens framtid, vad vore
det?
För hästberättelsens framtid så önskar jag verkligen att
Läsandet ska fortsätta; att boken får finnas kvar i sin nuvarande form och även
att tidningar, serietidningar inte minst, får finnas kvar. Det är en tuff tid
just nu för serietidningarna men vi kämpar på och hoppas att det ska vända.
Känslan av att hålla en riktig serietidning i handen (eller en BOK!) tycker jag
aldrig kan ersättas av en IPad eller IPhone.....
Hälsningar
Lena och Mulle!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar