Om arbetet med ”En biljett till stjärnorna”
Peter Ekberg.
”En biljett till stjärnorna” (Berghs förlag,
Stockholm) är min femte bok sedan debuten 2009. Den släpps 11/3 2013 och
handlar om riktigt långa rymdresor. Inte bara rymdresor inom vårt eget
solsystem som till exempel månen och Mars (även om månresor och marsresor nämns
i boken). Huvudfokus ligger på hur man skall kunna resa till planeter runt
andra stjärnor än solen. Den handlar om de enorma avstånd som måste överbryggas
i rymden och vilka olika typer av rymdskepp som skulle kunna klara så långa
resor. Läsaren får bland annat möta skepp som seglar på trycket från solens
strålar, skepp som plockar upp bränsle under färd, skepp med
vätebombsexplosioner som knuffar farkosten framåt och generationsskepp som
glider fram genom årtusenden. Läsaren får veta hur en raket fungerar och hur
fort man måste åka för att lämna jorden. Jag diskuterar också tanken att mänskligheten
kan bli odödlig genom att sprida sig i solsystemet och galaxen.
Idén till ”En biljett till stjärnorna” kom samtidigt
som jag fick idén till ALIENS! (Berghs förlag, 2011). På mitt och förlagets första
möte angående Aliens hösten 2010, så nämnde jag också tre andra förslag på
faktaböcker. En som med tiden förvandlades till ”En biljett till stjärnorna”
och en med arbetstiteln ”Främmande världar”. Inspirationen till ”Biljetten” kom
nog ursprungligen från att ha stått under kvällshimlen och funderat över om vi
någonsin kommer att kunna ta språnget och resa till en främmande stjärna?
”En biljett till stjärnorna” är på sätt och vis en
uppföljare till ALIENS! men den har ett helt annat format och delvis ett annat
tilltal. Mattias Olsson har illustrerat båda böckerna och vi har fördjupat vårt
samarbete. ”Biljetten” har ett stort format och Mattias har fyllt sidorna med
färgsprakande bilder av rymdskepp, rymdstationer, planeter och mycket annat som
har gett texten liv. Mattias kommer att berätta om sitt arbete här på bloggen i
veckan.
Boken förändrades mycket under arbetsprocessen och
kortades i flera omgångar för att ge texten så mycket skärpa som möjligt. Den
var länge mycket mer teoretisk än den är idag med många svåra ord som
Lagrange-punkter och Hohmann-transfer. Det ströks och skrevs om mycket med den
huvudsakliga målgruppen i åtanke som är 9-12 (Obs, den kan läsas av alla från 9
– 99). Under ett led i processen var den dessutom full av skönlitterära
vinjetter här och där. Små berättelser som jag tyckte förtydligade vissa
teoretiska diskussioner. En av dem handlar om Esmeralda Green som valde att
frysa ner sig i ett rymdskepp för att bli världens äldsta människa. Den är
faktiskt utskickad i universum på riktigt, i digital form, genom ett av Christer
Fuglesangs projekt som heter ”Prata med Rymden”!
Bakgrundsmålning ur boken av Mattias Olsson.
Andra skönlitterära berättelser handlade bland annat
om en liten flicka som cyklade i ett generationsskepp. Man fick följa hennes
liv genom glimtar över tid. En dag när jag hade promenerat i en timme såg jag
henne plötsligt i fantasin och visste omedelbart att hon hette Arena. Jag skrev
tre små berättelser om Arena och stoppade in i ”En biljett till stjärnorna”. När
jag skickade till förläggare Lena och redaktör Linda för genomläsning så sade
de: ”De skönlitterära berättelserna passar inte in. Kanske kan du bygga ut och
skriva en science -fiction roman istället?” Jag trodde att de skojade eller att
det var ett snällt sätt att säga, detta vill vi verkligen inte ha. Men de
gillade på riktigt och ”Uppdrag Silverstjärnan” såg dagens ljus under hösten
2012. Den blev nominerad av Spektakulärt till pris för årets bästa svenska
science – fiction och har allmänt fått ett fint mottagande. Bok två om Arena
Trexo kommer i januari 2014 och har arbetstiteln ”Stjärnväktarna”. En tredje
del är planerad. Historierna om Arena är alltså en direkt avknoppning av det
kreativa flöde som följde med ”En biljett till stjärnorna”.
Till sist vill jag säga att ”Biljetten” är
faktagranskad av astronaut Christer Fuglesang och min fru Maria Sundin som är
astronom, vilket känns tryggt. Vi (Jag,
Mattias och Maria) träffade Christer på bokmässan i Göteborg 2012 för ett
gemensamt seminarium om science- fiction och rymdkonst. Det hela filmades för
kunskapskanalen och sänds fortfarande då och då.
Fiktiv rymdvarelse ur boken - en Zootian.
Nu är ”En biljett till stjärnorna” klar, tryckt och
på väg att skickas ut över landet. Om en vecka landar den på bokhandelsdiskarna
och biblioteken. Biljetten har varit med mig länge och jag är glad att den äntligen
får möta läsare. En recensent har redan kallat den för något ”alldeles extra”.
Jag önskar den all lycka till på sin färd!
Peter Ekberg
2 kommentarer:
Hej! Tack för härlig läsning. Min son håller på och läser Uppdrag Silverstjärnan som jag köpte på bokmässan - han tycker den är jättebra! Igår kväll pratade vi om boken. Han har en del frågor. Var får de energin till att driva det enorma rymdskeppet? Hur odlar man om de inte flyger nära något solsystem? Har de djur till mat på skeppet? Vi diskuterade möjliga svar ... men om du har tid och berätta hur du har tänkt ... :D
Hej Jonna!
Kul att ni läser!
Voya är ett så kallat fusionsskepp. ”Fusion” betyder ”sammanslagning”. Fusion av två väteatomer bildar mer än en miljon gånger mer energi än de kemiska raketerna som tagit oss till månen. I en reaktionskammare i Voyas motor slås atomer samman och bildar massor av energi.
Förresten, Voyas hastighet kanske är kul att veta. Vi har sagt att Roxera ligger 6 ljusår från jorden. Voya har tillryggalagt tre ljusår på åttatusen år med en hastighet av nästan 405 000 km/h! Snabbt och ändå är avstånden så stora mellan stjärnorna att resan tar lång tid.
Vad gäller maten så nämns ju proteingröt och citrajuice som är apelsinjuice eller motsvarande. Syntetpajer nämns i bok två och lite annat. Voya har vatten som cirkulerar och renas. Det finns med andra ord "matodlingar", men exakt hur de ser ut vet jag inte ännu. Vad tänker din son? Dieten är nog ganska begränsad, även om exempelvis Nevals familj äter bättre och mer varierat än Arena och hennes pappa. De experiment vi har gjort på jorden av att skapa ett konstgjort ekosystem har misslyckats i längden, tyvärr. En lång rymdresa kräver ett fungerande ekosystem. I bok två får man läsa mer om klimatparken och Voyas värld fördjupas.
Många hälsningar
Peter
Skicka en kommentar